Untitled

tvättad och doften är ren som fönsterljuset. Kanske kan hon ringa
honom och säga att han glömt den, få höra hans röst bara, en röst
som hon känner till, som är levande och nära.
Vardagsrummet är nästan tomt. Hon står med telefonluren i ena
handen och hans blåa tröja i den andra. Ensam på ett öde parkettgolv.
I tevens slocknade ruta ser hon en gråsvart spegelbild av sig
själv. Hon ser liten ut. Telefonluren i ena handen och hans tröja
i den andra. Hjärtat som bankar förväntansfullt. Nej, det här går
inte. Hon lägger på, rättar till klänningen och blåser bort luggen
från ögonen. Till middag äter hon en asiatisk sallad med mycket
koriander i.
8