Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
strömmade ut från både huvudet och knäna.<br />
Han gick så fort han kunde mot dörren och sen vidare in i nästa<br />
vagn. Det var samma röra av människor och föremål där, men han<br />
såg dem inte. Han hade tankarna på annat och fortsatte målmedvetet<br />
genom vagn efter vagn tills han befann sig allra längst fram<br />
där lokföraren hade sin plats framför alla spakar, knappar och mätinstrument.<br />
Det stod en man där men han hade helt vanliga kläder<br />
på sig så han förstod att detta inte var lokföraren själv. Han frågade<br />
ändå om mannen visste varför de stannat. Det dröjde några sekunder<br />
och han hann se en skymt av tvekan som blixtrade till i mannens<br />
ögon innan han svarade:<br />
–Det är nog bara en rutinkoll eller något liknande. Du behöver<br />
inte oroa dig, det är säkert inget farligt alls.<br />
Han betraktade stumt mannen, såg hans flackande, nervösa blick<br />
och hur det ryckte i en nerv ovanför munnen. Det var meningslöst<br />
att fortsätta fråga, det förstod han, så istället gick han tillbaks genom<br />
tåget, fram till sin plats och satte sig ner. Han såg ut genom<br />
fönstret men kunde inte uppfatta någonting konstigt eller annorlunda.<br />
Några utav tågpersonalen skyndade förbi och deras annars<br />
så leende ansikten såg nu bekymrade och en aning uppjagade ut.<br />
Kaffet gör honom kissnödig, men han vill ändå inte resa sig upp,<br />
inte ännu. Minnet av de spöklika ansiktena han såg utanför tåget<br />
är alltför tydliga för att kunna förbise dem. Han vet att det inte var<br />
en vanlig olycka han varit med om och inte heller berodde den<br />
på Sara. Som vuxen förstår han att det enbart var resultatet av ett<br />
barns skenande fantasi och att Sara aldrig befann sig i någon verklig<br />
fara. Däremot är det ingen dröm att det hände något och att tåget<br />
tvingades stanna. Så här i efterhand är det nästan skrämmande<br />
overkligt alltihop, varför talade ingen om för honom vad som skett,<br />
eller misstog han sig på att mannen i förarhytten hade vetat mer<br />
än han sa?<br />
Han låter blicken frånvarande löpa längs med stolsraderna där<br />
han sitter. Bara ett fåtal av dem är upptagna och de flesta av medresenärerna<br />
tycks antingen läsa eller sova. En liten flicka på andra<br />
sidan av gången tittar trött på honom en stund innan ögonlocken<br />
faller ihop och huvudet sjunker ner mot axeln. Han ler åt synen
Change language