Untitled

klockan 17:24 j. lUndStröm
BIoSalongen
(en SvartvIt FIlm Från 40-talet)
Det var i mörkret de satt. Han kunde se deras förstelnade ansikten
riktade mot duken som med sitt vita skimmer lyste över dem
i fladdrande bildsekvenser. De röda plyschsoffornas svamplika
innanmäten hade utan svårighet kramat om sina besökare till en
orörlighet som bäst kan jämföras med den effekt spindelhonans
förlamande gift har på sitt offer. Ögonen på var och en av dem var
runda och uppspärrade, näsvingarna darrade nästan obemärkt av
koncentration och munnarna var endast till hälften slutna, på samma
slappa och intetsägande sätt som hos de sinnesslöa. Uppradade
som till slakt var deras möjligheter redan förkastade till en tid som
passerat och med ett barns villkorslösa hängivenhet satt de andlöst
förtrollade av den verklighet som strömmade in genom dem
och som just där och just då, var den enda verklighet de kände till.
Biomaskinist J. Lundström kunde inte känna annat än förakt för
dessa människor.
klockan 17:24 SImon carlBäck
”Ibland får jag känslan av att vara någon annan”, tänkte Simon och
visste inte om det tilltalade honom eller inte. Som nu med mannen
på duken framför honom, med det svartsotiga ansiktet och de stora
arbetsbyxorna flaxande kring benen, just i färd med att utdela en
rejäl örfil till ungen som i scenen innan tagit fel på spannet med