Untitled

Lina log där hon stod utanför dörren. Hon blev alltid glad när
hon hörde dem säga älskling till varandra.
“Vi borde kanske haft henne hos en dagmamma istället för på
dagis? Det är ju så många barn där… Och vi borde kanske inte ha
haft hemmaundervisning de första tre skolåren?”
“I vilket fall är det försent att ändra på nu!”
“Ja du har rätt.. Och det är inte förrän senare man retas för att
någon är pluggis”, fortsatte Gun sina funderingar. “Vår fina, smarta
tjej...”
Lina smög upp till sina fiskar igen och hörde därför inte mer av
stamtalet.
“MAAMMAA! PAAPPAA! Är det mat snart?” ropade hon från
övervåningen och avbröt därmed diskussionen i köket.
“Ja Lina, du kan komma ner nu”, svarade hennes mamma
snabbt.
Under måltiden sa ingen av de tre familjemedlemmarna ett ord
om Linas brist på socialt liv.
Lina öppnade hastigt ögonen. Kaffet var färdigt för längesedan.
Hon skulle bli sen till jobbet för första gången på länge. Tallriken
med flingor stor kvar orörd framför henne. Hon skyndade sig att
äta upp, drog åt sig morotskakan hon bakat till fikapausen på jobbet
och gick sedan snabbt ut till tamburen där hon hastigt tog på
sig sin jacka och slank ut genom ytterdörren. Väl utomhus andades
hon lättad in den ännu friska morgonluften. Huvudvärken hade
inte gått över. Men, tänkte hon, det gör den säkert när jag cyklar till
jobbet. Hon låste upp sin cykel och trampade iväg, log när några
svarta fåglar flaxade förbi ovanför hennes huvud. Efter ungefär tio
minuters cyklande var hon tvungen att stanna till på grund av rött
ljus. Huvudvärken blev värre när hon stod stilla. Hon blundade
igen.
“Mamma”, sa Lina hastigt när hon klev in genom ytterdörren. “Jag
har fått ett brev jag ska ge till dig. Det är från min lärare.” Hon tittade
på sin mamma och reflekterade över hur lite hon hade åldrats
de senaste åren. Den enda tyckte Lina, var att hon hade lite mer
89