Untitled

StUlna Själar
Huset på kullen var förbjudet område, det visste hon, det hade hon
alltid vetat. Hennes föräldrar hade aldrig låtit henne gå dit, det var
för farligt att gå nära huset för det var fallfärdigt. Inte för att det
såg ut så när man såg det på utsidan. När hon sa att det inte såg
fallfärdigt ut så sa hennes föräldrar att det var för att utsidan var
byggd i sten. Insidan var i så dåligt skick att det var livsfarligt att gå
in genom dörren.
De hade inte sagt mer om den saken efter det.
Hon satt på stenmuren utanför sitt familjehem och vinden lekte
med hennes blonda lockar. Hennes händer lekte med berlocken
som hon hade fått i present av sina föräldrar när hon föddes. Det
var ett silverhjärta med en blomranka ingraverad och fästad med
en silverkedja runt hennes hals. På baksidan stod hennes namn i
vackra bokstäver ”Takara”. Hon hade bestämt sig. Hon skulle upp
på kullen och in i huset, alla i klassen skulle tycka hon var jättemodig
och hon skulle bli populärast i skolan. Alla var rädda att gå i
närheten av huset, än mindre in i det, Takara skulle bevisa att hon
var bättre än dem alla.
Kvällen skulle säkert komma snart, men eftersom det var sensommar
skulle hon fortfarande ha tillräckligt med ljus för att komma se
precis allt inne i huset. Om hon bara hade en kamera, tänkte hon
tyst för sig själv, hon vågade inte låna sina föräldrars kamera. De
skulle bli så arga om de upptäckte att hon inte hade lyssnat på deras
varningar. Hon ville inte att de skulle bli ännu argare om de såg att
hon hade lånat deras kamera utan lov också.
Den kvällen låg hon tyst i sin säng och låtsades sova. Snart, tänkte