Nationell godsanalys

1 Bakgrund
I Klimatberedningen (SOU 2008:24) anges att Sveriges utsläpp av
växthusgaser skall minska med 35 % till år 2020. Utsläppen från
transportsektorn utgör 31 % av de svenska utsläppen och med hänsyn till att
de totala utsläppen av växthusgaser minskade med 8,7 % mellan åren 1990 till
2006 så ökade vägtrafikens utsläpp med 11 %. Huvuddelen av
koldioxidutsläppen härrör från den tunga långväga vägtrafiken och
dieselförbrukningen denna trafik ökade med 32 % under nämnd period. Det är
en långsiktigt ohållbar utveckling och om ökningen från den tunga
vägtrafiken blir ytterligare 10 % fram till år 2020 behöver övriga sektorer
minska sina utsläpp ytterligare 5 % (Hansson, 2008). För att minska utsläppen
från den tunga trafiken krävs en kombination av åtgärder där vi samordnar
transporter, byter till miljövänligare bränsle, förbättrar motorerna på våra
fordon och farkoster samt använder trafikslagen sjö och järnväg i betydligt
större omfattning.
1.1 Transporter och Intermodalitet
Intermodala godstransporter har av EU betraktats som en hållbar lösning för
att reducera energiförbrukningen, minska slitaget på vägarna samt minska
trängseln och andra externa effekter från den tunga vägtrafiken. Prognoser
som gjorts under de senaste decennierna har indikerat en kraftigt ökande
marknadsandel för intermodala transporter, men EU:s reviderade Vitbok (EU
Kommissionen, 2006) visar på ett tydligt gap mellan prognoser och verkligt
transportarbete. Det är tydligt att transportsystemen måste fungera parallellt,
vilket innebär en systemsyn som närmar sig det EU Kommissionen (2006)
benämner sammodalitet [comodality]. Genom att beakta systemen som
parallella och inte som konkurrerande kan en strategi byggas upp för hur
entreprenören eller systemdesignern skall överbrygga de organisatoriska,
ekonomiska och institutionella inträdesbarriärerna.
Intermodala transporter är fortfarande ett viktigt område för myndigheter,
transportköpare och samhället (se ex Storhagen et al, 2008) och det börjar
skönjas ett ökande intresse från ett stort antal stora transportörer för att öka
andelen intermodalitet. Men intermodala transporter har tidigare inte lyckats
uppnå de höga förväntningarna från transportsystemets avnämare.
Transportköpare, speditörer och åkerier har kontinuerligt undersökt
möjligheten att öka andelen intermodalitet, men anger ofta bristande
kostnads-kvalitets-kvot (Konings and Kreutzberger, 2002), bristande
tillgänglighet till intermodala terminaler samt den komplexa
organisationsstrukturen som tre avgörande barriärer mot ökat utnyttjande av
intermodala transporter (Woxenius och Bärthel, 2008). Förutom den
A - 8