Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

så att de så fort som möjligt får lämna den skoltillvaro, som blivit dem
förhatlig.
Dessa elever är dömda att misslyckas i gymnasiet och förfärande
många gör det också. Detta hade kunnat förutses. Men man beaktade
inte det viktigaste, dvs elevens tankar och känslor, när man genomförde
gymnasiereformen. Resultatet av denna blev därför inte det kunskapslyft
för alla, som skolmyndigheterna trodde sig åstadkomma. Tvärtom blev
resultatet för många elever ett än sämre självförtroende och en än värre
olust inför nytt lärande.
INDIVIDUELLA LÖNER. Efter mönster från näringslivet har skolans
arbetsgivare med stöd från fackliga organisationer bestämt, att det ska
ges individuella löner efter prestation åt lärarna. Detta för att sporra dem
till ytterligare ansträngningar.
Eftersom den totala löneökningspotten är fastställd, måste mera i lön
för vissa lärare betalas av mindre i lön för andra. Att några lärare får
särskilda arvoden för extra insatser har alltid förekommit och accepterats
av alla. Men den differentierade lönen innebär något annat. Den uppfattas
av många lärare som en kvalitetsstämpel. Det som händer inuti en
lärare, som genom lönekuvertet stämplats som sekunda, torde i de flesta
fall vara, att hon förlorar i självkänsla och arbetsglädje och därmed också
i förmåga att lyckas väl i arbetet med eleverna.
Om man sett till vad som sker i lärarens tankar och känslor, hade
man aldrig dragit i lönedifferentieringsspaken. Då hade man funnit
andra sätt att uppmuntra och motivera, sätt som kom alla lärare till del.
Då skulle många lärare fått behålla sitt självförtroende och sin lust för
jobbet. Och då skulle ingen lärare behöva hålla inne med kritiska synpunkter
och idéer om förändringar på arbetsplatsen av rädsla för att
dessa skulle kunna sätta spår i lönekuvertet.
– 13 –