Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

Det som betyder mer än något annat för elevens lust och förmåga att
lära, är att hon lyckas i det hon företar sig. Genom allt det mätande och
jämförande, som betygstänkandet för med sig från skolstarten, byggs
misslyckandet in i skolan för många elever. Det är de elever, vars hem
inte kunnat förbereda dem så bra för skolan och inte kunnat ge dem
någon draghjälp, när de kommit dit, som misslyckas.
För de privilegierade eleverna fungerar det tvärtom. De har ett försprång
vid skolstarten, som ger dem framgång. Framgången föder ny
framgång. Mätandet och jämförandet stärker deras självförtroende och
därmed deras förmåga att lyckas i skolarbetet. På så sätt fungerar de graderade
betygen som ett nästan lika effektivt hinder för en klassresa i
samhället, som skiktningen i läroverk och folkskola.
De brister i förutsättningar, som många elever har, skulle kunna kompenseras,
om grundskolan blev den skola, som 1980 års läroplan talar
om. Dvs en skola, som tar hänsyn till elevens behov och ger henne de
förutsättningar, som krävs för att hon ska lyckas. Men av denna skola ser
eleven allt mindre ju högre upp i skolåren hon kommer.
Inför riksdagsvalet 2002 talade en partiledare i massmedia om vilka
elever, som tjänar på betygen. Han kallade dem omväxlande för ”elever
som har det svårt i skolan”, ”elever från hem utan studietradition” och
”de mindre talföra eleverna”. Att elever, som har det svårt i skolan inte får
de höga betygen är ju uppenbart. Att elever från hem utan studietradition
får de lägsta betygen, talar statistiken om för oss. Enligt en färsk
(2001) LO-rapport, har skillnaden i medelbetyg mellan barn från tjänste -
mannahem och barn från arbetarhem nu stigit till 30 %. När det gäller
”de icke talföra eleverna”, kan vilken elev som helst tala om vem det är,
som kan fjäska sig till högre betyg. Den, som kan snacka för sig, eller den,
som inte kan det. Att den elev, som ideligen får låga betyg, därigenom
skulle hjälpas till mer motivation och självförtroende, är ett påstående,
som faller på sin egen orimlighet.
En annan myt, som flitigt odlas i skoldebatten gäller betygens roll för
utvärdering och information. Det sägs, att betygen behövs för att elever
och föräldrar ska kunna få reda på vad eleverna kan och vad de inte kan.
Men att några betygsbokstäver skulle kunna ge denna information är en
myt. För detta behövs täta samtal mellan lärare, elever och föräldrar
– 96 –