Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

till förslag, som man enas om. Men besluten verkar ofta bygga mera på
tyckande än på tänkande och vetande. Man utransakar varken alternativen
till förslagen eller konsekvenserna av besluten.
Många befängda beslut, som fått fatala konsekvenser för elevernas
kunskapstillväxt, har fattats av högt uppsatta personer i samförstånd.
Hur kan man förklara att dessa beslutsfattare kan enas om beslut, som
uppenbart strider mot sunt förnuft? En förklaring torde ligga i den pedagogiska
och administrativa inkompetensen. Många beslutsfattare saknar
elementära kunskaper eller i varje fall medvetenhet om kunskapstillväxtens
förutsättningar och om hur man går tillväga vid planering och rationellt
beslutsfattande. En komplikation är att den, som saknar kompetens,
sällan saknar denna kompetens.
En annan förklaring kan gälla det klimat, som råder i den beslutande
gruppen eller församlingen. Inom en grupp utbildas ett förhållningssätt
till hur man ska ställa sig i olika frågor. Maktstrukturer gör sig gällande
även vid ytligt sett mycket demokratiska beslut. En gruppmedlem kan
utöva makt över övriga medlemmar genom t ex sin befattning, sin självkänsla,
sin röststyrka, sina akademiska meriter eller i bästa fall sin analytiska
skärpa och sin förmåga att uttrycka sig. Denna hennes makt gör, att
oppositionen mot hennes förslag tystnar. Kring sådana personer bildas
ofta en krets av jasägare i vått och torrt. Denna ledande grupp kommer
att avgöra vilka argument eller vilka remissvar, som man ska lägga vikt
vid. Det krävs mycket av integritet och civilkurage för att motsätta sig de
uppfattningar, som de ledande i gruppen har.
Jag har suttit i många konferenser och kollegiesammanträden. Där
har skolledningen ofta framfört förslag till åtgärder i olika frågor. Vanligen
har dessa förslag mött ringa opposition. När jag ifrågasatt något förslag,
har mina invändningar ofta snabbt avfärdats av ledningen. Övriga
i församlingen har hållit tyst. Man har inte velat störa den goda samförståndsandan.
Man vill inte riskera att hamna utanför gemenskapen. Det
intressanta är, att så många av dessa tysta deltagare efter sammanträdet
tagit kontakt med mig och gett sitt helhjärtade stöd till mina invändningar.
De vill dock inte stöta sig med ledningen utan samtycker till förslag,
som de egentligen inte tycker om. De låter sitt förnuft underordnas
Jantelagen och önskan om konsensus.
– 48 –