fulltext - Brottsoffermyndigheten

arn mindre benägen att upprepa mönstret. Exempel på positiva påverkansfaktorer är
att barnet erhåller stöd och trygghet från någon annan person under barndomen, att
barnet som vuxen har en ”normal” och stabil känslomässig och sexuell relation med
en partner och/eller förmåga att identifiera sig med andra. 266
5.5 Barns svårigheter att berätta om övergrepp
Benägenheten att anmäla brott kan i allmänhet sägas bero på brottets grovhet,
relationen mellan gärningsmannen och offret samt brottets synlighet. Grova brott som
leder till allvarliga skador anmäls oftare än lindrigare brott. Om gärningsmannen
och offret har någon form av relation till varandra är offret inte lika angeläget att
anmäla gärningsmannen som när gärningsmannen är okänd. Våldtäkter som har
begåtts utomhus av en okänd gärningsman anmäls oftare till polisen än våldtäkter
som begås i hemmet av en gärningsman som offret känner. 267
Mörkertalet anses vara stort när offren för sexuella övergrepp är unga. Detta beror till
stor del på att det ofta är svårt för barn att berätta om sexuella övergrepp. Många barn
kan inte berätta vad de utsatts för; de kanske inte har lärt sig prata än eller har på
grund av språkliga begränsningar eller på grund av att de inte förstår vad de utsätts
för svårt att beskriva händelserna. 268 Sexuella övergrepp medför, som framkommit
tidigare, ofta att offret skuldbelägger sig själv, och rädslan för att anklagas av andra
är också en bidragande orsak till tystnad. Om offret känner gärningsmannen är
anmälningsbenägenheten ännu mindre. Ett barn avslöjar inte gärna en person som
det är närstående till och som det är beroende av för att få trygghet och omvårdnad.
Rädsla för att anklagas för att ljuga och att bli utstött ur gemenskapen kan bidra
till att barnet tiger. 269 Barnet manipuleras av den vuxne som menar att det är deras
gemensamma hemlighet och att andra därför inte kommer att förstå. Barnet borde
därmed få en känsla av att vara delaktigt och delansvarigt i övergreppen. 270 Hot om
repressalier kan förekomma för att förmå barnet att tiga om övergreppen, men det
händer även att belöningar, såväl materiella som känslorelaterade, utdelas. Det är
inte heller alltid som övergreppen uppfattas som negativa; snarare kan barnet se på
dem som tillfällen när de får uppmärksamhet och värme. Detta kan göra att barnet
känner sig kluvet i sitt förhållande till föräldern. 271
Barnet kan även förmås att tiga med motiveringen att resten av familjen då skyddas;
om hemligheten inte avslöjas utsätts inte syskonen för samma sak, mamman blir inte
ledsen och arg och pappan riskerar inte att hamna i fängelse. 272 Barn som vågar berätta
om övergreppen för sina mödrar kan ofta möta en stark reaktion. Att få reda på att ens
partner begått övergrepp mot det gemensamma barnet kan medföra känslor som chock,
tvivel, smärta, svek, ilska, skam och skuld. Bell menar att barnen uppfattar och tar till
sig dessa reaktioner och därför väljer att inte berätta mer. 273 Steele menar att effekten
kan bli att ett barn som inte blir trott till slut själv börjar tvivla på att övergreppen
verkligen inträffat. 274 Barnet kan dessutom förvirras av hemlighetsmakeriet som råder
kring övergreppen. Förljugenheten och den dubbelbottnade kommunikationen som
förekommer i familjer där sexuella övergrepp begås ger barnet en känsla av overklighet;
barnet börjar till slut att tvivla på om övergreppen verkligen har inträffat. Även en stark
förträngningsmekanism kan bidra till att övergreppen inte avslöjas. 275
124