fulltext - Brottsoffermyndigheten

Personer med låg inkomst och låg utbildning är överrepresenterade bland gärningsmännen
i jämförelse med befolkningen ”i sin helhet”. BRÅ betonar emellertid att risken
att bli polisanmäld troligtvis beror på vilken samhällsgrupp gärningsmannen tillhör.
Andelen högutbildade och höginkomsttagare bland de misstänkta har emellertid
ökat under 1990-talet. Nästan hälften av gärningsmännen har tidigare lagförts för
brott och tycks vara våldsbenägna. En tredjedel av de lagförda hade tidigare lagförts
för misshandel. 66
Den vanligaste typen av misshandel mot små barn är slag med handen vilket förekommit
i 62% av fallen, medan slag med tillhygge har förekommit i en tiondel av fallen. Ofta
har det misshandlade barnet utsatts för våld vid tidigare tillfällen. För sammanlagt
38% av offren är det känt att de blivit utsatta för upprepad misshandel, i endast 2%
av fallen är det fråga om ”en uttalad engångsföreteelse”. Det är oklart om övriga 60%
utsatts för våld mer än en gång. 67 51% av offren hade, där uppgifter fanns om skador,
fått lindriga skador (inklusive synliga märken, till exempel rodnad) av misshandeln,
3% hade fått mycket allvarliga skador (livshotande skador eller risk för bestående
men), 9% hade allvarliga skador (exempelvis större sår, brännskador, hjärnskakning,
frakturer som kräver medicinsk bedömning eller åtgärd). I 19% av fallen hade inte
avgjorts hur allvarliga skadorna var och i 19% av fallen förekom inga fysiska skador
alls. 68 Det kan tyckas att andelen fall där inga fysiska skador förekommer är hög,
men när vuxna anmäler att de har blivit misshandlade har hela två tredjedelar inga
eller lindriga skador. 69
I 35% av fallen framkom att ytterligare minst en familjemedlem utsatts för brott,
oftast i form av misshandel, men även exempelvis olaga hot av samma gärningsman.
I 15% av den anmälda misshandeln av småbarn har även offrets syskon utsatts, i 16%
offrets mor och i 4% såväl syskon som mor. 70
Antalet anmälningar av misshandel av små barn fördubblades som nämnts under
1990-talet. Det ökande antalet polisanmälningar behöver dock inte betyda att den
faktiska brottsligheten ökar. Exempelvis har lindrigare våld anmälts i en högre utsträckning
än tidigare. Eftersom antalet anmälningar av grov misshandel samtidigt inte har
ökat borde det, enligt BRÅ, istället tyda på en ökning av anmälningsbenägenheten. 71
Om brottsligheten i sig hade ökat borde med andra ord även anmälningarna avseende
de grova brotten ha ökat. BRÅ anser att ett ytterligare belägg för detta är att bitmärken
utgjorde den största andelen av allvarliga skador år 1997 medan bitmärken över
huvud taget inte fanns med i anmälningarna år 1990 samtidigt som övriga typer av
allvarliga skador inte ökat under perioden. 72 Mörkertalet är hur som helst antagligen
stort, särskilt vad gäller misshandel av små barn. Kriminalstatistiken säger nog därför
inte så mycket om den faktiska ökningen av barnmisshandeln. 73
En klar brist i offerstatistiken, både vad gäller misshandel och sexuella övergrepp, är
enligt min mening att den begränsar sig till barn mellan 0 och 14 år. Detta medför
att omyndiga barn i åldern 15-17 år inte finns med i statistiken över barn som utsatts
för övergrepp.
95