fulltext - Brottsoffermyndigheten

En ändring skulle enligt kommittén öka benägenheten att hålla fler barnförhör.
Kommittén påpekar emellertid att den grundläggande inställningen ändå skall vara
att så få förhör som möjligt skall hållas. 320
Ann-Christin Cederborg påpekar att barn vid polisförhör hamnar i en situation där
de inte är jämlika med vuxna då de av olika anledningar kan ha svårt för att uppfylla
kraven som det juridiska systemet har på en trovärdig berättelse. Detta kan exempelvis
bero på svårigheten att besvara frågor som kräver förtydliganden eller att berätta om
intima detaljer. 321 Hon menar vidare att de samtalstekniker som utvecklats i Sverige
för att uppfylla de juridiska kraven har konsekvensen att ”barnen inte kommer till
sin rätt i den juridiska kontexten”. 322 Förslaget på ändringen i 18 § från: ”förhör med
barn bör hållas av person med särskild fallenhet för uppgiften” till: ”förhör med barn
bör hållas av en person med särskild kompetens och fallenhet för uppgiften” har
troligtvis tillkommit med dessa problem i åtanke. Att låta en person som barnet kan
få förtroende för hålla i förhören vore antagligen idealiskt, men kommittén menar att
det måste finnas en möjlighet att låta en annan person förhöra barnet om exempelvis
förhöret brådskar. 323 Det viktiga här anser jag emellertid vara ordet kompetens och
det syftar till att lyfta fram betydelsen av framför allt utbildning. Kommittén menar
att särskilt i ärenden som rör barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är det
viktigt att den som förhör barnet har genomgått någon form av vidareutbildning som
gör honom eller henne lämpad för uppgiften. 324 Av betydelse för att barnets berättelse
ur bevissynpunkt skall bli bra är kunskaper om intervjuteknik och om barns beteende
och kapaciteter hos den som förhör barnet. 325 Förhörens genomförande måste anpassas
till det enskilda barnets villkor. Anpassningen skall göras beroende på bland annat
barnets ålder, mognad och personlighet, brottets grovhet och barnets förhållande till
den misstänkte gärningsmannen. Ur juridisk synvinkel kan barnets egna berättande
vara av större värde än svar på frågor. Detta innebär att den som förhör barnet inte bör
avbryta för att ställa mer specifika frågor utan istället vänta tills barnet har berättat
färdigt. 326 Ledande frågor och suggestiva yttranden, det vill säga en slags förväntan
på ett speciellt svar eller ett antagande att det finns detaljer som barnet inte avslöjat,
bör undvikas. Exempel på sådana frågor kan vara ”Rörde han din hud?” (när barnet
tidigare nämnt att det blivit vidrört av den misstänkte men inte angett var), ”Hur kändes
det?” (när barnet inte sagt att det kändes något särskilt), ”Han tvingade dig att göra
detta eller hur?” (utan att barnet sagt något om tvång), ”Vad gjorde han mer?” (utan att
barnet sagt att han gjort något mer). 327 Användandet av en frågemanual kan medföra
att intervjuaren avhåller sig från suggestiva yttranden, menar Cederborg. 328
7.2 Särskild företrädare för barn och målsägandebiträde
När misstanke om brott riktas mot en vårdnadshavare eller en av två vårdnadshavare
kommer vårdnadshavaren troligtvis inte ta vara på barnets intressen på bästa sätt.
Därför gäller sedan den 1 januari 2000 en lag om särskild företrädare för barn.
Regeringen menade att den lämpligaste lösningen för att säkerställa den underåriges
rättssäkerhet var att låta en utomstående person träda in i vårdnadshavarens ställe för
att fullgöra uppgiften att ta till vara barnets intressen och tillgodose dess rättigheter. 329
Lagen innebär enligt 1 § att särskild företrädare skall utses om brott riktat mot
barn under 18 år som kan föranleda fängelse har begåtts och en vårdnadshavare kan
misstänkas för brottet eller (min kursivering) det kan befaras att en vårdnadshavare
131