fulltext - Brottsoffermyndigheten

Lipskys definition av typiska gräsrotsbyråkrater ger stöd för tolkningen av åklagare
och advokat som gräsrotsbyråkrater. Han menar att lärare, polis och annan personal
med anknytning till rättslig verksamhet såsom socialarbetare, domare, offentlig
försvarare samt andra tjänstemän inom domstolsväsendet utgör typiska exempel på
gräsrotsbyråkrater (Lipsky 1980:3).
Vad det gäller målsägande, kan denne ses som en klient i relation till åklagaren?
I SOU ”Kvinnofrid” 1997/98:55 bilaga 9, använder man sig av Lipskys modell om
gräsrotsbyråkrater i en diskussion om misshandlade kvinnor som målsägande och
deras relation till åklagare och polis. Man skriver att det kanske ligger närmare till
hands att se den tilltalade som klient, men menar att då målsägande förutsätter en
misstänkt och vice versa, kan båda parter vara att betrakta som klienter, eftersom bådas
agerande måste utredas och bedömas, bemötas och hanteras (1997/98:55:94).
Åklagaren erbjuder service till målsägande genom att driva och föra talan utifrån ett
åtal som grundat sig på att denne har blivit utsatt för brott.
Enligt Johanssons teori är gräsrotsbyråkratens arbete beroende av klienten. Advokaten
liksom åklagaren är beroende av klienten för att dennes arbete skall ha något berättigande,
dels för att deras tjänster skall utnyttjas och dels för att de påverkar deras
egenskaper och innehållet i det dagliga arbetet.
Arbetet för gräsrotsbyråkraten påverkas av organisationens uppsatta ramar och
riktlinjer. Johansson skriver att relationen mellan gräsrotsbyråkraten och klienten
inte sker i ett socialt vakuum, utan är omgiven av och bestäms till stor del av den
organisation som relationen utspelar sig inom. Rättsväsendet som organisation styr
t.ex. åklagares och advokaters arbete genom informella och formella regler och
genom texter och dokument i form av lagar, riktlinjer för tolkning av lagtext, praxis
samt doktrin.
Johansson nämner också att det inom relationen råder maktobalans. Individen har
oftast inte kunskap om hur organisationen fungerar, vilka regler som finns eller vilka
skyldigheter och rättigheter som gäller. Ser man till rättsväsendet så har vanligtvis
inte målsägande den kunskap som advokat och åklagare besitter. Dessutom är mötet
med klienten för advokat och åklagare en rutinsak. De handhar dessa uppgifter och
ärenden dagligen, och mötet med klienten blir för denne bara ett i mängden. Det
råder heller inte möjlighet för målsägande då denne vanligtvis är isolerad från andra
i samma situation, att sluta sig samman.
Johansson menar också att det i gräsrotsbyråkratens arbetsuppgifter finns visst
handlingsutrymme, som innebär en möjlighet att fatta beslut som påverkar den service
som klienten erhåller. Hon eller han kan således göra egna bedömningar vad det gäller
arbetsinsatsens slutgiltiga utformning, ta ställning till, ifrågasätta och omdefiniera
klientens problemformuleringar.
Advokat och åklagare innehar arbetsuppgifter som innefattar ett visst handlingsutrymme.
Deras ”beslut”eller kanske snarare hur de väljer att göra sin framställning av
klienten och av den inträffade händelsen är exempel på att arbetsuppgifterna innefattar
ett handlingsutrymme. De innehar även möjlighet att vid behov ifrågasätta och
omdefiniera klientens krav eller problemformulering. I relationen mellan gräsrotsby-
21