fulltext - Brottsoffermyndigheten

Då rättsfallen används för att exemplifiera argumentationskedjor inom den straffrättsliga
processen rörande våldtäkt, är det nu av vikt att tydliggöra vad empirin/rättsfallen är
ett fall av. Det krävs därmed att en argumentativ länk etableras mellan empirin och
vad den är avsedd att vara ett fall av. (Agevall 2000:14ff) Tanken är att rättsfallen skall
utgöra exempel på att föreställningar om sexualitet har betydelse för föreställningarna
om rätten, vilket i sin tur inverkar på de kriterier som uppställs för rätten och
dess tillämpningsområde. Genom att fokus vilar på den straffrättsliga processen
rörande våldtäktsmål, så syftar de rättsfall jag valt ut att vara fall av hur rätten
konstruerar/reproducerar kvinnlig sexualitet, men detta förutsätter att den argumentation
som förs i fallen uppvisar en särskild och identifierbar bild av kvinnlig sexualitet.
Det finns ytterligare aspekter som kan vara av vikt att belysa i fråga om empirins
roll eller syfte. Ola Agevall skriver att det epistemologiskt sett kan finnas en oro över
exemplets makt att dels på ett illegitimt sätt övertyga läsaren, dels att exemplets makt
kan ha en baksida, vilket han betecknar som exemplifikatörens vanmakt. Han menar
att exemplet kan ta över det man ville visa med exemplet och att det som fallet är
ett fall av skjuts i bakgrunden.
Vid läsningen av min uppsats vill jag därför be er vara uppmärksamma på att
rättsfallen används som exempel på rättens konstruktion av kvinnlig sexualitet. De
syftar alltså inte till att utgöra underlag för fastställande av gällande rätt. Huruvida
rätten har gjort en korrekt eller felaktig juridisk bedömning är inte mitt syfte att
utreda, inte heller avser jag att göra någon bedömning av parterna i målet och deras
utsagor. Jag är endast intresserad av att följa den argumentation som rättsinstanserna
för. För att klargöra denna skillnad och för att undvika missförstånd kommer jag
därför att utelämna parternas egna utsagor och vittnesberättelser. Istället vilar fokus
på domarnas och nämndemännens argumentation, dvs vad de har valt att betona
från parternas berättelser för att sedan lägga till grund för bedömningen av om
brott ägt rum.
1.3 Källornas typ och kvalitet
Det textmaterial/de rättsfall som denna uppsats kommer att fokusera på, är hämtade
från Nytt juridiskt arkiv (NJA) som är en publikationsserie med utvalda fall från
Högsta domstolen. Högsta domstolens domslut är prejudicerande, vilket innebär att
de utgör riktlinjer för vidare rättslig prövning. Den argumentation som förs i Högsta
domstolen kan därför beskrivas som riktlinjer i hur juridiska texter och dokument skall
tolkas och vilket meningsinnehåll de skall tilldelas. Denna uppsats kommer inte endast
att uppehålla sig vid Högsta domstolen utan kommer att följa rättstillämpningens
hierarkiska struktur genom att se till alla instansernas argumentationskedjor, d.v.s.
Tingsrätten, Hovrätten och Högsta domstolen. Tanken är att fokus skall vila på
själva argumentationen och den skiljer sig vanligtvis åt mellan de olika instanserna.
Argumentationen kring ett och samma fall kan alltså variera och styrkan med att se
till alla leden är, som jag ser det, att man då kan göra direkta jämförelser i hur man
resonerar kring ett visst fenomen, t.ex. huruvida målsägande samtyckt eller inte, om
gärningsmannen hade full insikt eller om det förekom våld.
8