fulltext - Brottsoffermyndigheten

4 Vad är våldtäkt?
4.1 Våldtäkt- en våldshandling?
Har våldtäkt och sexualitet något samband eller är våldtäkt endast en våldshandling
som tar sig uttryck i en sexuell handling?
Företrädare för perspektivet att våldtäkt är en våldshandling återfinns bl a inom
den traditionella vetenskapliga litteraturen (medicin, psykologi och kriminologi).
Man finner inom detta perspektiv två förklaringsmodeller, kännetecknande för dem
båda är att fokus riktas mot förövaren. En förklaring som ges är att förövaren är
pervers, onormal och avvikande, en annan att förövaren är en människa med normal
sexualitet, men som inte lyckats bevara kontrollen. Man skiljer på sex och våldtäkt
och menar att sexualitet bygger på ömsesidighet medan våldtäkt är maktmissbruk,
som bygger på hat och rädsla (Pitch1995:158). Tamar Pitch skriver: ”It is not at the
end of the day a factual question, instead it is in some ways a matter of principle: this
interpretation accepts that there are or can be heterosexual relations not characterised
by coercion, and on the contrary presupposes that coercion and sexuality are mutually
exclusive...The separation of sex and violence and the consigning of rape to the latter,
permits struggles against coercive forms of heterosexual relations while ‘saving’
heterosexuality as such by separating it clearly from those forms. The existence of
good sexuality is thereby confirmed” (Pitch 1995:159).
Att separarera våldtäkt från (hetero)sexualitet har enligt Pitch på politisk nivå kommit
att tjäna syftet att se sexuellt våld som en konskevens eller utslag av moraliskt
förfall, splittring av den traditionella familjen och kvinnans sexuella frihet. Med
hänvisning till detta resonemang har man sökt visa på behovet av att göra förändringar
i lagstiftningen, förändringar med fokus på kvinnor som jämställda individer, snarare
än kön. Därmed tenderar man att bortse från genus relevans, att våldtäkt är ett brott
som framförallt begås av män mot kvinnor. Pitch skriver ”Sexuality itself is not
discussed: its concrete historical modes of expression, the contradictions and the
ambiguiteies with which we live and experience it are put in paranthesis with the
result that good sexuality is deferred to the realm of the pre-social ‘state of nature’
where it functions as a presupposition necessary for the affirmation not only of the
distinction between sex and violence on the basis of an exisiting consent, but above
all of the very possibility of such consent” (Pitch 1995:160). Den fria viljan att agera
och göra val lyser här igenom, liksom synen på den heterosexuella relationen som
oproblematisk och av naturen fri från makt (Pitch 1995:160).
Bland de forskare som menar att våldtäkt är en våldshandling återfinns bl a Susan
Brownmiller och Susan Estrich. Brownmiller är en av företrädarna inom detta
perspektiv, men jag kommer i min diskussion att använda mig av Estrichs resonemang
om våldtäkt såsom en våldshandling.
Estrich menar att det är viktigt att göra en åtskillnad mellan män som våldtar och
andra män.”violent men must be incapacitated as dangerous criminals not treated
as only sexually abberant. Moreover, to see rape as violence is to recognize that sex
should be inconsistent with violence, a message which is needed precisely beacause
28