fulltext - Brottsoffermyndigheten

är rättssäkerhetsaspekten, både ur den brottsmisstänkte och brottsoffrets synvinkel, av
stor vikt. Detta kan innebära ett svårt dilemma vid exempelvis sexuella övergrepp. Alla
former av sexuella övergrepp av underårig som begås av exempelvis vårdnadshavare
utgör förvisso grund för såväl omhändertagande enligt socialtjänstlagstiftningen
som straffansvar enligt BrB. De sexuella övergreppen sker emellertid vanligtvis
när förövare och offer är ensamma med varandra vilket medför svårigheter ur
bevishänseende. Eftersom inga vittnen finns till händelserna står målsägandens ord
mot den tilltalades.
Föräldrar har enligt FB en skyldighet att ge sitt barn omvårdnad och trygghet samt att ta
tillvara på dess personliga förhållanden och angelägenheter. I detta ingår ett agaförbud
och även en skyldighet att ingripa när deras barn utsätts för fara. Föräldrar som
underlåter att ingripa till sitt barns skydd kan bland annat ådömas medverkansansvar
enligt 23:4 BrB och vållande till kroppsskada enligt 3:8 BrB. Barnmisshandel anses
enligt doktrin och den socialrättsliga lagstiftningen kunna förekomma i såväl fysisk
som psykisk form. Psykisk misshandel är emellertid inte belagd med straffansvar.
Däremot har socialnämnd rätt att vidta åtgärder för att skydda barnet från fortsatt
utsatthet, genom exempelvis omhändertagande, vad gäller såväl sexuella övergrepp
som fysisk och psykisk misshandel. Jag tycker att det är förvånande hur ringa
uppmärksammad den psykiska misshandeln är, trots att den av många forskare anses
vara den allvarligaste formen av misshandel eftersom den kan ge upphov till svåra
psykiska men. Ett viktigt led i arbetet med att stärka barnets rättigheter tycker jag
därför borde vara att begreppet barnmisshandel i straffrättslig mening omdefinierades.
Kommittén mot barnmisshandel fick för drygt två år sedan i uppdrag att åstadkomma
en definition av misshandelsbegreppet. Någon sådan har emellertid inte setts till. I
litteraturen tycks hur som helst enighet råda om att barn som lever i våldsamma miljöer,
där exempelvis kvinnomisshandel förekommer, utsätts för psykisk misshandel även
om de inte själva blir direkt angripna. Ofta underlåter emellertid polis som utreder
fall av kvinnomisshandel att kontakta de sociala myndigheterna fastän barn finns
med i bilden. Patricia Bell menar att det finns en tendens att se på kvinnomisshandel
som en privat angelägenhet mellan man och hustru. Det har inte framkommit av
litteraturen varför polisen oftast underlåter att informera socialtjänsten om detta men
Bells teori kan säkerligen utgöra en förklaring.
Teorierna om varför en del föräldrar utsätter sina barn för olika typer av övergrepp är
många och jag har inte behandlat alla i den här uppsatsen. Dåliga socioekonomiska
förhållanden, social isolering, förälderns egen viktimisering i barndomen och psykiska
störningar är några exempel på påverkans- och riskfaktorer som har ställts upp
av forskare inom bland annat sociologin, kriminologin och psykologin. Resultaten
från BRÅ:s studier av kriminalstatistiken visar att barnmisshandel och sexuella
övergrepp av barn förekommer i alla samhällsskikt. Vissa socialgrupper är emellertid
överrepresenterade i kriminalstatistiken i förhållande till sin andel av Sveriges befolkning,
såsom lågutbildade, arbetslösa, socialbidragstagare och låginkomsttagare. Den
befintliga statistiken anses emellertid vara svårtolkad eftersom mörkertalet antagligen
är mycket stort. Detta beror bland annat på att anmälningsbenägenheten vanligtvis är
mindre när gärningsmannen är närstående till offret. Dessutom förstår ofta inte små
barn att de utsätts för brott och/eller vet inte hur de skall få hjälp.
Enligt BRÅ kan samhällsdebatten påverka anmälningsbenägenheten. Exempelvis
136