fulltext - Brottsoffermyndigheten

tycks styra vilken kategori hon förpassas till, hon blir i rättens ögon brukbar.
I rättsfall 1997 s 538 har rätten resonerat enligt samma tankemönster. Kvinnans
agerande före övergreppet tillmäts stor betydelse vid bedömningen av hennes trovärdighet.
Kvinnans agerande i detta mål stred mot normen för kvinnlighet. Hon drack sig
berusad, hon följde med okända män i en bil, hade rykte om sig att vara en hora
osv, faktorer som tydligt talar till hennes nackdel. De läggs till grund för att hennes
viljeuttryck, motstånd och trovärdighet ifrågasätts. Hon förpassas till kategorin
brukbar.
I rättsfall 1986 s 127 finner vi också att målsägande betraktas som brukbar, men
inte på grund av hennes agerande före övergreppet såsom de övriga två rättsfallen,
utan på grund av att hon har haft en relation till mannen. Rätten menar att man
vid en helhetsbedömning inte kan bortse från att parterna tidigare levt i en sexuell
relation som nyligen brutits. Föreställningen om kvinnan som till för mannen, lyser
här igenom. Då kvinnan förpassas till kategorin brukbar ökar kraven på motstånd
och kvinnans viljeuttryck ifrågasätts. Rättsfall 1986 s414 är vad man kallar för en
överfallsvåldtäkt. I rättens argumentation finner vi inget som tyder på att kvinnans
viljeuttryck eller motstånd bör ifrågasättas. Anledningen till att sådant tvivel inte
uppstår i detta mål, vill jag mena beror på att rätten inte utgår från att presumerat
samtycke föreligger. Hon har inte förpassats till kategorin brukbar, utan erkänns
trovärdighet som offer, dvs hon anses inte medvållande till händelsen.
Till grund för rättens argumentation i våldtäktsmål, vilar föreställningar om sexualitet
och kön. Det styr huruvida presumerat samtycke antas föreligga, kravet på motstånd,
tolkningen av kvinnans viljeuttryck och det styr vilka krav som kan ställas på en
man i fråga om insikt.
Nästa steg är nu att applicera ovan förda rättsfallsanalys på diskussionen om konstruktionen
av individ till klient.
8.4 Konstruktionen av offer
Vad jag sökt visa på är att könsstereotypa mönster återfinnes i rättsinstansernas
argumentationskedjor. Föreställningar om vad som är normal (hetero) sexualitet styr
förståelsen av och vilken innebörd man lägger i begreppet våldtäkt. Rätten som ett
objekt bestående av värdeneutralitet, enhetlighet och förutsebarhet kan därför starkt
ifrågasättas. Vad som återstår att se, är om det ur rättsinstansernas argumentation går
att urskilja en mall över hur målsägande i den rättsliga tillämpningen av BrB 6:1§ om
våldtäkt, skall agera för att vara trovärdig? Vi skall återknyta till diskussionen om
rätten som organisation och den konstruktions- process som äger rum, där individen
omvandlas till klient, för att utröna om det finns stöd för min tes, att kvinnan måste
konstrueras som offer för att betraktas som trovärdig.
En ansats i denna uppsats är, att de två alternativa klientpositionerna inom rätten,
antingen konstrueras som offer eller gärningsman, (varav jag har valt att fokusera endast
på den förstnämnda av dem två). Vidare har jag anfört att dessa positioner konstrueras
via de administrativa kategorier som rätten tillhandhåller. För att målsägandes ärende
skall falla under det som rätten beaktar som rättsligt relevant, måste denne reduceras
till de variabler som hör till organisationens/rättens specialiseringsområde och därefter
72