fulltext - Brottsoffermyndigheten

3.8 Offer - ett värdeladdat begrepp
Cecilie Høigård har försökt att problematisera offerbegreppet, dess negativa associationer
och stigmatiserande konsekvenser. Innan man började forska om övergrepp
mot kvinnor använde man inte begreppen offer och gärningsman utan såg det utifrån
den traditionella familjeterapins paradigm som samspel. Detta paradigm om offerlösa
förbrytelser ersattes sedan med offer och gärningsman. Vid användningen av dessa
begrepp lösgjorde man den tidigare fördelningen av skuld och ansvar kring sexualitet
mellan könen (Høigård 1991:148f). Offerperspektivet kan därför komma att skapa
obehag då den synliggör förtryck och underordning. Men, diskuterar Høigård vidare,
inte heller offerbegreppet är oproblematiskt, eftersom det inom ramen för dess innebörd
finns en dubbelhet. Begreppet har dels använts för att visa på en relation och dels för
att understryka att sexualiserat våld handlar om förtryck (Høigård 1991:149). Det som
Høigård finner problematiskt med offerbegreppet är att det inte säger något om de
egenskaper som individen i den förtryckta relationen besitter.
Høigård vill i sin artikel visa på att kvinnor i könshandeln har individuella resurser
och personliga kvalitéer. Offerbegreppet kan vara missvisande då det ofta associeras
med egenskaper som passivitet, resurssvaghet, handlingsförlamning, maktlöshet
och uppgivenhet. Cecilie Høigård problematiserar offerperspektivet och sätter det i
relation till ett värdighetperspektiv (Høigård 1991:150). Høigård skriver:”Jeg vil ha
det hele, jeg vil ha beskrivelser og analyser som ikke ser seg nödsaget til å velge bort
en sentral del av fenomenet fordi analysemodellen er for endimensjonal. Utfodringen
må heller vaere å holde fast offerperspektivet som en relasjonell bestemmelse der
dette er dekkende, samtidigt som analysen gjenomsyres av vhordan kvinner strever
med å kjempe og å overleve i foretakender skapt av andre enn dem selv. Offer- og
verdighetsforskning på en gang, samtidig”(1991:150). För att möjliggöra kombinationen
offer- och värdighetsperspektiv menar Høigård, att man måste utgå från kvinnornas
egna erfarenheter.
Det finns emellertid inom feministisk forskning också de som ställer sig kritiska emot
att använda sig av offerbegreppet överhuvudtaget p.g.a. de negativa associationer som
omger begreppet. Liz Kelly, Sheila Burton och Linda Regan menar att feministers
skapande av nya språkliga innebörder av offer och utvidgande av de begränsande
definitionerna som finns inbyggda i bl.a. medicin och rättsväsende, har varit av stor
betydelse i utmanandet av den styrande diskursen om sexuellt våld mot kvinnor.
Men det problematiska i begreppet offer är, menar Kelly m.fl. att det ofta får stå som
motsatspar till överlevare, victim/survivor. De menar att det inte rör sig om någon
dikotomi, man är inte antingen eller.”All sexual violence involves an experience of
victimization, and if individuals do not die as a consequence they have physically
survived (Kelly m.fl. 1996: 91). De refererar till en undersökning som visat på hur
värdeladdade begreppen offer och överlevare är. Offer associerades bl a med passivitet,
hjälplöshet, svaghet, sårbarhet, skuld, smärta, förvirring och skam. Överlevare däremot
förknippades med begrepp som resursstark, kontroll, stark, modig, stolt, ilska, makt,
motstånd och inga skuldkänslor. Att ”survivor”/ överlevare förknippas med något
positivt menar Kelly m fl inte är särkilt konstigt, eftersom begreppet utvecklades inom
kvinnorörelsen för att söka bryta den stigmatisering som begreppet offer medförde.
En oavsedd konsekvens av detta begreppsskifte är att stigmatiseringen av offret lever
kvar parallellt med överlevaren. Inom den kommersialiserade feminismen framställs
25