fulltext - Brottsoffermyndigheten

könshandeln, med män som efterfrågar sexuella tjänster och kvinnor som står för
utbudet, är vanligast 66 .
5.2 Kvinnans lidande orsakat av trafficking
I intervjuerna talas det om att det är svårt att nå kvinnorna som är offer för trafficking.
Detta förklarar flera av intervjupersonerna genom att påtala att de är kontrollerade
av hallickar och i många fall hålls inlåsta. Många av kvinnorna är rädda för
myndigheter och söker inte själva hjälp. En av intervjupersonerna nämner att kvinnorna
inte har tillgång till information i Sverige, på grund av att de inte kan svenska.
I teorier om könshandel påvisas att de kvinnor i könshandeln som saknar stöd och
trygghet, mår sämre än de som har ett fungerande nätverk. De kvinnor som mår
sämst är de som tar de största riskerna i mötet med kunderna; omdömet försämras
och de tar kunder de annars inte skulle acceptera. Det som sägs i intervjuerna om
att kvinnorna är svåra att nå kan tolkas som en förstärkning av deras utsatthet. Den
specifika situation som en kvinna som är offer för trafficking lever i gör det oftast
omöjligt för dem att ha ett socialt nätverk, vilket gör dem ensamma. Att kvinnorna
i de flesta fall inte kan svenska gör dem ännu mer ensamma. Det minskar dessutom
deras möjlighet att få veta vart de kan vända sig för att få hjälp samt vilka rättigheter
de har.
Intervjupersonerna påtalar att det finns en ovilja att se trafficking som ett problem
i Sverige. Det sägs också att det saknas ett samordnat stöd för offren, vilket leder
till att kvinnorna många gånger hamnar utanför systemen. Vidare påtalas att svensk
lagstiftning på traffickingområdet släpar efter jämfört med andra länder. Kvinnorna
ses och behandlas som illegala migranter och inte som brottsoffer. I teorier om globalisering
påtalas att lagstiftningen inte förändras i samma takt som brottsligheten
i globaliseringsprocessen. Bristen på ett samordnat stöd för kvinnorna samt att lagstiftingen
släpar efter, kan antas bero på oviljan att se trafficking som ett problem i
Sverige. Eftersom samarbetet kring stödet brister är det ingen som fångar upp kvinnorna.
Detta innebär en utsatthet för dem.
I forskning om könshandel framkommer att kvinnor i könshandeln får stora psykiska,
fysiska och sociala skador. För att orka leva under ett ständigt hot om våld
utvecklar kvinnorna försvarsstrategier. Utan försvarsstrategierna plågas kvinnorna
av skamkänslor, förlorad självrespekt och ett utarmat och blockerat känsloliv. Försvarsstrategierna
ger ett kortsiktigt skydd åt kvinnorna, men fördjupar skadorna på
längre sikt. Vissa kvinnor i könshandeln hamnar i en existentiell kris efter att under
en lång tid ha varit utbrända. Med krisen infinner sig ofta en total känsla av maktlöshet
och kvinnorna kan då inte se någon möjlighet att förändra sin livssituation 67 .
Att vara offer för trafficking innebär enligt flera av intervjupersonerna, att leva
under hot och rädsla. Kvinnor som har varit utsatta för trafficking är rädda för
hallickarna, som hotar både dem och deras familjer. Ytterligare en utsatthet som
nämns är att kvinnorna många gånger blir stämplade som horor i sina hemmiljöer,
på grund av det de har varit utsatta för. Stämplingen försvårar för dem att återvända
hem och leva där. Det är vanligt att kvinnor som offer för trafficking känner skam.
Känslan av skam förstärks av att de behandlas nedsättande och skuldbeläggs av
människor i deras omgivning. I teorier om kvinnor i könshandel uttrycks kvinnornas
utsatthet efter fångenskapen i termer av skam, rädsla för att bli igenkänd, oro
över framtiden, sårbarhet, otrygghet, ensamhet, utanförskap samt en känsla av att
befinna sig i ett slags vakuum 68 . Det är vanligt att kvinnorna känner ilska. Ilskan
182