fulltext - Brottsoffermyndigheten

kategoriseras. Detta innebär att målsägandes standardiserade egenskaper matchas mot
rättens uppdragna gränser, i syfte att finna en passande kategori att placera henne i.
Utifrån ovan förda resonemang, har jag formulerat fyra frågor i syfte att strukturera
analysen om hur konstruktionen av offer går till.
1) Vilka administrativa kategorier finner vi i rätten? 2) Vilka variabler reduceras
individen till, dvs vilka egenskaper hos individen kommer att standardiseras för att
därefter matchas mot rättens uppsatta gränser? 3) Vad sker då dessa standardiserade
egenskaper inte matchar organisationens uppsatta gränser? 4) Vilken kategori förpassas
individen till?
Såsom administrativ kategori finner vi i den straffrättsliga processen två alternativa
positioner, målsägande och tilltalad. Men för att kunna ta del av organisationens/rättens
nyttigheter i form av rättvisa, menar jag, räcker det inte med att agera målsägande som
part i en juridisk process, utan denne måste också konstrueras som offer. Motiveringen
till detta påstående tydliggörs om vi förflyttar oss till nästa fråga, vilka variabler
reduceras individen till, i betydelsen, vilka egenskaper hos kvinnan kommer att
standardiseras för att matchas mot de gränser som rätten ställt upp?
Kvinnan som målsägande part i den straffrättsliga processen rörande våldtäkt,
måste agera på ett sätt som överensstämmer med föreställningarna om kvinnlig och
manlig sexualitet, d.v.s. hon måste agera i enlighet med de normalitetsföreställningar
kring sexualitet, som råder i rätten. Jag har tidigare i analysen sökt visa på hur
förståelsen av våldtäkt står i relation till synen på sexualitet och kön. I rättsinstansernas
argumentation fann vi att man gjorde skillnad på olika kategorier kvinnor,”brukbara”
och ”ärbara”. Denna åtskillnad fick konsekvenser för hur man vidare argumenterade
kring frågor om kvinnans agerande, viljeuttryck, samtycke och motstånd. Jag vill
mena att kvinnan i den rättsliga processen i våldtäktsmål, reduceras till att vara
antingen brukbar eller ärbar. Det som styr vilken kategori kvinnan faller under avgörs
främst av vilken relation kvinnan har till den tilltalade. Den kvinna som har eller har
haft en sexuell relation med den som begått övergreppet, tillhör kategorin brukbar,
liksom den kvinna som före övergreppet agerat aktivt genom att t.ex. följa med i
en bil eller till en lägenhet. Kategorin ärbara kvinnor, är de som agerat efter en
kvinnlig sexualnorm, dvs befinner sig utanför en relation men förhåller sig passiva,
eller alternativt kvinnor som blivit utsatta för en situation bortom deras kontroll,
såsom en ”ren överfallsvåldtäkt”.
Beroende på vilken kategori kvinnan kommer att falla in under, kommer hon att
tillskrivas olika egenskaper. Men också de kvinnor som faller in under samma kategori,
under kategorin brukbar, kommer att ges skiftande egenskaper, beroende på om de
är brukbara i bemärkelsen hora eller madonna. Vilka är då de av rätten uppställda
gränserna, som kvinnans egenskaper skall matchas emot? Man skulle här kunna
tänka sig själva lagtexten och dess rekvisit. Men rekvisiten och tolkningen av huruvida
rekvisiten är uppfyllda, går inte att objektivt fastställa. Jag skall åter referera till
Sutorius, som menar att, de objektiva förtecken som sätts på värderingen av förekomsten
av våld, motstånd eller samtycke, i själva verket grundar sig på rättsutövarens officiella
och underliggande normer och värderingar kring kön och sexualitet.
Vad sker om de standardiserade egenskaperna inte matchar de av rätten uppställda
73