fulltext - Brottsoffermyndigheten

7.3.1 Bevisvärdering
Under förundersökningen skall utredas vem som skäligen kan misstänkas för brottet
och om bevisningens styrka utgör tillräckliga skäl för åtal, 23:2 RB. För en fällande
dom krävs att gärningspåståendet skall vara ”ställt utom rimligt tvivel”. Det är som
tidigare framgått vanligt att gärningsmannen förnekar att han har begått sexuella
övergrepp. Detta innebär att, om inga vittnen finns, målsägandens ord står mot den
tilltalades. Bevisningen utgörs därmed i princip endast av målsägandens utsaga. Denna
har emellertid ansetts som tillräcklig för fällande dom i exempelvis NJA 1992 s. 446
och NJA 1993 s. 68. I NJA 1992 s. 446 ansåg HD det vara ställt utom rimligt tvivel
att den tilltalade gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last och att flickans
berättelse gav ett klart intryck av att återge något självupplevt.
Enligt 30:2 RB skall domen grundas på vad som framkommit vid huvudförhandlingen,
den så kallade omedelbarhetsprincipen. Givetvis är den bästa bevisningen ett förhör
under själva förhandlingen, men ett barn som utsatts för ett brott kallas inte till
domstol annat än i undantagsfall. Det finns förvisso inget formellt hinder mot att
höra ett barn under 15 år inför rätta, men det anses som olämpligt, särskilt om
barnet blivit utsatt för brott. Detta beror på att rättegången anses utgöra en psykisk
påfrestning och att det därmed kan vara svårt att få barnet att avge en vittnesutsaga. 337
Enligt 35:14, 1 st RB får en uppteckning av en berättelse, som någon lämnat inför
polismyndighet åberopas som bevis i rättegång, om förhör inte kan hållas vid eller
utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten. Åklagaren åberopar vanligtvis det
som barnet berättat och barnets reaktioner under förundersökningen. Förhörsledaren
kan då höras som vittne i målet. Detta innebär att det är viktigt att utredningen
och förhöret med barnet håller god kvalitet. 338 Det bästa underlaget, vilket är av
särskild vikt vid bedömandet av grova brott, är emellertid en ljudupptagning eller
helst en videoupptagning. 339 En videoupptagning anses dock ha ett lägre bevisvärde
än en utsaga inför rätta. Om barnet är frånvarande kan rätten dessutom inte ställa
kompletterande frågor. 340 Bevisning i form av videofilmade förhör kan även vara till
den åtalades nackdel. Av rättssäkerhetsskäl är det viktigt att den åtalade har möjlighet
att bemöta anklagelserna. Försvaret får därför ta del av förhöret med barnet innan
huvudförhandlingen för att, om det anses behövligt, begära att ett kompletterande
förhör hålls med barnet. 341
I NJA 1993 s. 68 framlades bevisningen i form av en videoinspelning av förhören av
en flicka som misstänktes ha blivit utsatt för övergrepp. På inspelningen berättade
flickan under sammanlagt mer än fyra timmar om de händelser som omfattades av
åtalet. Av hennes beteende att döma menade HD att hon funnit det plågsamt och svårt
att närmare gå in på händelserna. Hon hade inte lämnat någon sammanhängande
berättelse, men hennes svar var inte ”inbördes motstridiga”. Hon hade inte kunnat ange
exakta tidpunkter för övergreppen, men hänförde dem istället till annat, exempelvis
genom att ange att hon samma dag haft ett prov i skolan, att hon gick i en viss klass
och var mamman befunnit sig vid varje tillfälle. Sammantaget ansåg HD att flickans
berättelse gav ett klart intryck av att återge något självupplevt. Även i NJA 1993 s. 616
fastslogs att bevisning i form av en videoupptagning kan vara tillräcklig för att det skall
vara ställt utom rimligt tvivel att brott har begåtts. En viktig förutsättning som fördes
fram var att förhöret hållits på ett oklanderligt sätt. Av vikt är också att den bandade
bevisningen har upptagits under ett polisförhör; bevisning i form av bandupptagning
av ett barns samtal med en barnpsykolog anses inte som tillräcklig. 342
133