fulltext - Brottsoffermyndigheten

Kalle döms jämlikt 6 kap 3§ BrB för sexuellt utnyttjande och döms till skyddstillsyn
och att han skall underkasta sig psykiaterkontakt.
Sonny döms jämlikt 6 kap 3§ BrB för sexuellt utnyttjande till fängelse i åtta månader.
7 Våldtäkt och kvinnans sexuella
självbestämmanderätt
Denna diskussion kan ses som en påbyggnad av kapitel 4 som behandlar relationen
mellan sexualitet och våldtäkt. Varför jag valt att dela upp diskussionerna i två delar
beror på att jag nu kommer att diskutera svensk lagstiftning med anknytning till de
ovan redovisade rättsfallen, utifrån kvinnors sexuella självbestämmanderätt i lag,
praxis och verklighet.
Våldtäkt som en kriminaliserad handling har funnits ända sedan 1200-talet (utanför
äktenskapet), men var då ett brott mot ordningen och kollektivet snarare än mot
kvinnans integritet (Janson 1996:82). Idag ses våldtäkt som ett brott mot kvinnans
sexuella frihet och självbestämmanderätt, både utom och inom äktenskapet. Kvinnokroppen
som uttryck för männens sexuella egendom är inte längre inskriven i
lagen. Gränserna för vad som anses vara tillåten sexualitet har förändrats och flyttats
utanför äktenskapets ramar, därmed har också gränsen mellan ärbar och brukbar
blivit mer rörlig menar Sutorius och skriver:”Varje kvinna blir potentiellt ‘brukbar’
i vissa situationer, antingen genom att hon befinner sig ’inom hemmets väggar’ i
vid bemärkelse eller för att hon definieras som ‘hora’ enligt koder hon inte själv
bestämmer. I båda fallen blir kvinnans faktiska vilja underordnad om situationen
tolkas utifrån andras föreställningar om hennes vilja till det inträffade”(Sutorius
1999:53).
Vikten av att fokusera kring kvinnans viljeuttryck har diskuterats och det råder delade
meningar härom. Frågan om kvinnans viljeuttryck aktualiseras bl.a. i diskussionen
om var skillnaden går mellan icke frivilligt handlande och tvång.
Suzanne Wennberg diskuterar tillämpningssvårigheter av våldtäktskonstruktionen.
Hon menar att tvång felaktigt kommit att sammankopplas med icke frivilligt handlande,
som om allt som inte sker av fri vilja måste ske genom tvång.
Wennberg exemplifierar bl.a. med ett rättsfall om en åttaårig flicka som blivit utsatt
för sexuella övergrepp, där styvfadern blev dömd för grov våldtäkt. (Se fotnot nr
8 i kap 5.4) Sammankopplingen av tvång med icke frivillighet ger inget utrymme
för utnyttjande på grund av svek eller ocker. Att flickan inte själv kom på tanken
att ha sexuellt umgänge, behöver inte innebära att hon måste ha utsatts för tvång
skriver Wennberg. Wennberg finner det alltså problematiskt att man inte lyckas
särskilja tvång med icke frivillighet. För att exemplifiera denna problematik skriver
hon följande:”Anledningen till att tillämpningen av våldtäktskonstruktionen börjat
knaka i fogarna är att den från och med brottsbalkens införande är tillämplig även
inom äktenskapet och naturligtvis även inom stadgade parrelationer. Vad skulle
hända om man i konsekvensens namn tillämpade samma våldsbegrepp och samma
tvångsbegrepp, som nyss berörts, inom dessa relationer? Om en normal samlagställ-
57