fulltext - Brottsoffermyndigheten

Schultz: ”Visst tycker jag att vi har ett ansvar, för har man låtit dem våldtas, kidnappas,
tvingas ut på gatan i Sverige, tycker jag att Sverige som nation har ett
ansvar för de här kvinnorna”.
Borg: ”Sverige har ett moraliskt ansvar”.
…..och vem ska ge det?
Om vem som ska ge stöd åt kvinnor som är offer för trafficking säger Zillén så här:
”När de nu väl har blivit offer och eftersom vi inte kommer att bekämpa fattigdomen
sådär i en handvändning heller, så tycker jag att det viktigt att tänka på det
här som jag sa, jag tycker att det ska vara frivilligorganisationer. Många av dom som
kommer till Sverige kommer ifrån före detta öststater. De har inget förtroende för
institutioner, de är rädda för institutioner och om man vill nå dom på något sätt, om
man vill hjälpa dom, så tror jag att det måste ligga…i Sverige skulle det naturligtvis
vara någon frivilligorganisation som har kontakt med institutionerna, för det måste
man ju ha också…men att det särskiljs. Också faktiskt för att det är så pass farligt
att jobba med det. Eftersom det är så lukrativt för organiserade brottsligor att handla
och köpa med människor så gillar de inte när man tar bort deras varor”.
Zillén menar att frivillig organisationerna har en unik kunskap i nätverken med
andra organisationer, en kunskap som socialtjänsten inte har. Det måste dock vara
en organisation som är inne i det svenska systemet och som har bra kanaler med
polisen, socialtjänsten och sjukvården. Hon säger också att socialtjänsten skulle
kunna ge stödet, men då måste det göras på ett sätt så att det inte verkar vara en
institution. En frivillig organisation är ett sätt att komma runt det faktum att de här
kvinnorna kan ha svårt att prata med någon som representerar en myndighet.
Vidare säger Zillén att oavsett om det är en frivillig organisation eller inte som ger
stödet, så kommer socialarbetare, poliser, sjuksköterskor, läkare och jurister alltid
att komma i kontakt med kvinnorna. Därför måste det finnas utbildad personal på
olika skikt.
Zillén anser dessutom att det bör vara kvinnor som jobbar med kvinnorna som är
offer för trafficking. Det ska vara utbildade eller ha jobbat upp en kompetens i att
kunna prata med kvinnorna. Det kan också vara kvinnor som själva varit utsatta och
fått hjälp.
Eriksson säger att Sverige inte har traditionen av frivillig organisationer på det här
området, eftersom vi har socialtjänsten och, vilket är ganska unikt, har haft den så
länge. Hon anser att socialtjänsten även i fortsättningen ska fortsätta spela en viktig
roll men hon tror dock att frivillig organisationer kommer ha större utrymme allt
eftersom problematiken växer. Förutsatt att kvinnor som har utsatts för trafficking
får stanna i Sverige, tror hon att en ny frivillig organisation som vill arbeta för kvinnorna
kommer att blomma upp. Vidare säger hon att Sveriges ansvar är ett delat
ansvar mellan stat, kommun och - om de finns - engagerade individer och att man
inte kan lämna över hela ansvaret till en frivillig organisation. En sådan organisation
måste ges ekonomiska förutsättningar och sådana kan delvis komma från
socialstyrelsen.
Pettersson anser inte att det finns behov av en helt ny organisation. Hon menar att
om samarbetet med andra fungerar, klarar prostitutionsgruppen av att ge stöd även
åt kvinnor som är offer för trafficking.
Wahlberg säger att polismyndigheten skulle vilja att någon annan myndighet tog
180