fulltext - Brottsoffermyndigheten

för hur kvinnor skall agera, och om offerbegreppet associeras med passivitet, varför
anför rätten att Malins passivitet talar emot hennes trovärdighet? Man måste här även
beakta andra faktorer som inverkar på förståelsen av våldtäkt, nämligen huruvida
rätten utgår från att presumerat samtycke föreligger eller ej. Jag menar att tolkningen
av kvinnans viljeuttryck vilar på huruvida samtycke antas föreligga, vilket i sin tur
avgörs av vilken kategori kvinnan förpassas till. De kategorier som tillhandahålls är
kvinnan som ”brukbar” och kvinnan som ”ärbar”.
Då en persons vilja inte objektivt går att fastställa, måste bevisvärderingen handla
om uttryck för antagen ovilja eller vilja. Men varför värderas kvinnors viljeuttryck
olika? Mackinnon menar att kvinnor delas in i olika kategorier, vilket sedan påverkar
hur andra tolkar deras viljeuttryck. Både Mackinnon och Estrich menar att avgörande
för hur rätten resonerar i fråga om viljeuttryck och motstånd är huruvida rätten antar
att presumerat samtycke föreligger. Presumerat samtycke föreligger i de fall där
kvinnan hade en relation till den som begick övergreppet, liksom i de fall där kvinnor
vars beteende före övergreppet har brutit mot normen för kvinnlighet. I Jeffners studie
framkom exempelvis att en kvinna som har rykte om sig att vara hora, i betydelsen haft
lösa sexuella förbindelser, förutsätts samtycka. Samma sak gällde för de kvinnor som
flirtade med killar, eftersom de ansågs agera på ett sexuellt provokativt sätt.
Krav på motstånd och insikt tycks skilja sig åt beroende på hur relationen mellan
parterna ser ut. Parterna i detta mål kände inte varandra, men händelsen kan inte
heller beskrivas som en ”ren överfallsvåldtäkt” i betydelsen att en främmande man
hoppar fram från ett buskage. Malin hade tillsammans med sin väninna följt med
två män till deras lägenhet. Har hon därigenom agerat på ett sätt som strider mot
normen för hur kvinnor skall agera? Är det mot bakgrund av Malins agerande före
övergreppet, som rätten ifrågasätter hennes trovärdighet? Frågorna blir aktuella
eftersom det tycks råda ett presumerat samtycke, enligt rätten, då de ifrågasätter
hennes viljeuttryck och därmed också hennes trovärdighet. Att vara passiv och agera
i enlighet med de värden som offerbegreppet verkar bestå i, gäller alltså inte om
rätten antar att presumerat samtycke föreligger. Om kvinnan förpassas till kategorin
brukbar skall hon istället agera på ett så pass aktivt sätt att inget tvivel uppkommer
kring huruvida hon samtyckte eller inte.
Genom att Malins viljeuttryck ifrågasätts kan inte det subjektiva rekvisitet anses vara
uppfyllt. Därmed kan man inte förutsätta att den tilltalade hade insikt om att den
sexuella handlingen skedde mot hennes vilja. Frågan som aktualiseras är, vad kan
krävas av en man vad det gäller insikt?
Sutorius menar att normer för hur man skall tolka det som kommit till uttryck och
vad som sedan kan krävas av en man i fråga om insikt, beror på vilka föreställningar
som råder om kön och sexualitet. Vad händer om föreställningarna om sexualitet och
kön utgår från de budskap som pornografin förmedlar, såsom Mackinnon skriver?
Om vi åter förflyttar oss till Mackinnons resonemang om den manliga sexualiteten
som normbärande och formad utifrån de budskap som pornografin förmedlar, finner
vi att kravet på insikt blir problematiskt. Pornografin är enligt Mackinnon, i sig självt
våld men framförallt förmedlar den en bild av kvinnan som objekt. Pornografin
sexualiserar våld och våld blir sex. Dworkin menar, att pornografin undervisar män
i främlingsskap och brutalitet som en sexuell respons på kvinnor. Syftet med min
63