fulltext - Brottsoffermyndigheten

underlåtenhet är att bedöma som att han/hon orsakat kroppsskadan. Den lagstadgade
skyldigheten som är aktuell i detta arbete är den om föräldrars vårdnadsplikt enligt
6:2 FB. Föräldrar har i egenskap av skyddsgaranter en skyldighet att skydda sitt
barn och avvärja alla faror som hotar det. 28 Detta borde då innebära en skyldighet
att rädda sitt barn om det exempelvis håller på att drunkna eller utsätts för någon
form av våld.
2.4.1 Underlåtenhet att avslöja grov misshandel som är å färde
Underlåtenhet att avslöja grov misshandel som är å färde är, enligt 3:11 och 23:6 BrB
i samverkan belagd med straffansvar. 23:6, 1 och 3 st lyder:
Underlåter någon att i tid anmäla eller avslöja brott som är å färde, när det kan ske
utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste, skall han i de fall särskilt
stadgande givits därom dömas för underlåtenhet att avslöja brottet enligt vad som är
stadgat för den som allenast i mindre mån medverkat till sådant brott; dock må ej
i något fall dömas till svårare straff än fängelse i två år. I de fall då det är särskilt
föreskrivet skall för underlåtenhet att avslöja brott ansvar enligt vad nu sagts ådömas
jämväl den som ej insett men bort inse att brottet var å färde.
(...) Ej må för underlåtenhet att avslöja eller hindra brott dömas, med mindre den
gärning som var å färde så fortskridit att straff kan följa därå.
Bestämmelsen innebär alltså att var och en som underlåter att anmäla eller avslöja
brott som är å färde kan ådömas straffansvar. Jag kommer här emellertid att utgå
ifrån den icke våldsutövande förälderns skyldigheter. Som framgår av paragrafens
tredje stycke är ansvar för underlåtenhet utesluten om brottslig handling inte begås.
Avslöjande av brott som är å färde kan ske genom exempelvis polisanmälan eller
meddelande till den som hotas av brottet. 29 Kriteriet ”brott som är å färde” verkar
vara svårbedömt såvida inte misshandeln planeras och förbereds på ett för den andra
föräldern ganska uppenbart sätt. En svårighet är därmed att bevisa att vårdnadshavaren
var medveten om vad som var å färde och därmed hade uppsåt i sin underlåtenhet.
23:6 BrB talar å andra sidan om ansvar även då personen ifråga borde insett att brottet
var å färde. Enligt min mening borde kriteriet kunna gälla då ett övergrepp, som
föräldern inte kunnat se var å färde, redan har begåtts men risk finns att det skall
hända igen. Farerekvisitet som ställs upp i 23:6, 1 st borde innebära att straffansvar
inte föreligger om den icke våldsutövande vårdnadshavarens (A) underlåtenhet att
avslöja brottet beror på att den våldsutövande vårdnadshavaren (B) exempelvis hotat
att döda A om han/hon avslöjar vad som pågår. Som jag ser det borde en förälder
som inte ingripit till skydd för sitt barn, på grund av sin ställning som skyddsgarant,
åtminstone teoretiskt kunna ådömas straffansvar för underlåtenhet att i tid avslöja
grov misshandel som var å färde och som sedan blivit begången enligt 23:6 BrB. Ett
faktum som kan göra frågan mer komplicerad är att närstående till part (exempelvis
en kvinna som är mor till ett misshandlat barn och gift med den som misshandlat)
enligt 36:3 RB inte är skyldig att avlägga vittnesmål.
Reglerna verkar, som jag ser dem, vara svårtillämpade och ovanstående är mest
spekulationer från min sida.
89