fulltext - Brottsoffermyndigheten

samarbete. Både Borg och Schultz ser ett behov av att utveckla ett samarbete
mellan olika länder. Eriksson talar om ett behov av att inhämta kunskaper från
varandra mellan olika nivåer i samhället. Som exempel tar hon sitt eget behov
av att ha kontakt med frivilligorganisationer som möter kvinnor i sitt arbete:
”Här sitter jag på mitt rum och har nästan aldrig kontakt med verkligheten”.
Pettersson anser att alla som i sitt arbete möter kvinnor som blivit offer för trafficking
skulle ha ”direktkanaler och direktinformation till vad man kan erbjuda”.
Hon menar att det i Sverige är ett så litet antal personer som arbetar med trafficking
att samarbete är möjligt: ”Vi är så få som är direktberörda så vi skulle kunna få till
detta, så att det skulle kunna gå på räls. Men då måste man ha systemet med sig
hela vägen ut”.
Borg menar att det måste finnas bestämda riktlinjer för hur man ska gå till väga
när man hittar en kvinna som är offer för trafficking. Man ska veta vem man ska
kontakta och varifrån pengarnas ska tas.
Att ”marknadsföra” stödet….
Ytterligare en idé som har att göra med frågan hur sociala verksamheter för traffickingoffer
kan utvecklas har Pettersson. Hon menar att det är viktigt att nå ut
med information till de kvinnor som är offer för trafficking i Sverige. De måste få
veta vart de kan vända sig, vilka rättigheter de har och hur vårt system fungerar.
Därför måste man hitta kanaler som kan föra ut informationen till dem. Som exempel
nämner Pettersson inslag i radio på deras egna språk och texter på allmänna
transportmedel.
….och samtidigt kunna ge skydd
Zillén påpekar vikten av att fundera över säkerheten när det gäller en verksamheten
som ska ge stöd åt kvinnor som är offer för trafficking. Säkerheten måste vara högre
än på kvinnojourerna, för här är det inte en man som är efter kvinnan utan ligor.
Hon menar att adressen ska vara hemlig och endast de som arbetar där och ett fåtal
poliser ska känna till den. Det ska också vara överenskommet vilken information
som lämnas ut till myndigheter och vilken som inte ges ut.
Att hitta finansiering till nya verksamheter
Zillén säger att för att få pengar till en verksamhet måste det finnas ett ganska
brett nätverk som tillsammans lobbar för en verksamhet, ställer krav och visar
att verksamheten är nödvändig. När det gäller trafficking har man en unik ingång
genom att det är en fråga som många olika instanser på väldigt olika nivåer i
vårt samhälle skulle kunna lobba för gemensamt.
Pettersson anser att det behövs en ”igångsättare”, någon som ser till att dessa verksamheter
får vad de behöver. Wahlberg menar att genom att påminna våra beslutsfattare
om att vi kan och vill göra någonting åt frågan och att vi har en idé om hur
det arbetet skulle kunna se ut, kan det kanske snabbare hända någonting. Både Pettersson
och Wahlberg tycker att socialstyrelsen skulle bedriva mer lobbying gällande
trafficking.
Eriksson berättar att socialstyrelsen delar ut så kallade organisationsbidrag till
diverse frivilligorganisationer. Dessa kan olika organisationer ansöka om en gång
om året. En annan möjlig väg till finansiering är metodutvecklingsuppdrag.
Antingen tilldelar regeringen socialstyrelsen ett uppdrag eller så initierar socialstyrelsen
själv uppdraget kring en angelägen fråga. Då är det Erikssons uppgift att ta
177