fulltext - Brottsoffermyndigheten

vuxen ålder. Offret för sexuella övergrepp drabbas inte sällan på grund av tabut som
råder kring sexualitet och incest av skam- och skuldkänslor. Svårigheter att berätta
om övergreppen kan bli en följd av detta.
Det åligger de sociala myndigheterna att tillförsäkra att barn växer upp under trygga
och goda förhållanden. Socialnämnd har en skyldighet att göra en utredning om
det kommer till dess vetskap att ett barn far illa. I första hand skall insatserna som
socialnämnden kan erbjuda bygga på frivillig medverkan från barn och vårdnadshavare.
Emellertid kan ingripande i form av tvångsomhändertagande med stöd av lag med
särskilda bestämmelser om vård av unga vara nödvändigt när ett barn utsätts för
övergrepp i hemmet. Socialnämnden skall vid behov ordna så att samarbete med
andra myndigheter, exempelvis barn- och ungdomspsykiatri och polis, kommer till
stånd. Polis och åklagare har i sin tur en skyldighet att inleda förundersökning när
anledning finns att anta att brott som hör under allmänt åtal har blivit begånget.
Den rättsliga utredningen av övergrepp mot barn är omgärdad av svårigheter, inte
minst på grund av vanföreställningen att barn skulle vara mindre trovärdiga vittnen
än vuxna. Barn kan ofta, på grund av låg ålder eller ett inte tillräckligt utvecklat
språk, ha svårt att förmedla vad de har utsatts för. Därför är det viktigt att de
under förundersökningen förhörs av polis/åklagare med särskild kunskap om barn
och förhörsteknik. För att barnets intressen och rättigheter skall tillgodoses under
rättsprocessen kan ett målsägandebiträde och/eller en särskild företrädare för barn
tillsättas. Den sistnämndas uppgift är bland annat att ta över vårdnadshavarnas
befogenheter. I vissa fall kan nämligen vårdnadshavaren ”stå i vägen” för att barnets
rättigheter skall tas till vara på bästa sätt. Detta borde särskilt vara fallet när det är
en utav vårdnadshavarna som har utsatt barnet för övergrepp.
Eftersom det sällan finns vittnen till övergreppen står oftast målsägandens och
svarandens ord mot varandra vid en rättegång. I rättspraxis har konstaterats att
målsägandens utsaga kan anses som tillräcklig för fällande dom om den ger ett klart
intryck av att återge något självupplevt, och det kan anses vara ställt utom rimligt
tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till vad som lagts honom/henne till last. För
att skydda barnet från den psykiskt påfrestande domstolsförhandlingen används ofta
bevisning i form av videoinspelade förhör med barnet.
I min slutsats betonar jag att fortsatt forskning samt utveckling inom rättsväsendet
på området är av yttersta vikt för att barns rättigheter och intressen skall tillvaratas
på bästa möjliga sätt.
82