fulltext - Brottsoffermyndigheten

hittats i Sverige som offer för trafficking, velat åka hem. Det faktum att de flesta av
kvinnorna inte berättar om vad de är utsatta för eller själva efterfrågar något stöd,
innebär oftast att det inte heller upprättas något sådant, berättar hon.
Borg påtalar, som ett första problem, att kvinnorna är strikt hållna av dem som har
investerat pengar i att ta hit dem och att det därmed är svårt att få kontakt med
dem. Hon berättar att av de få offer för trafficking, som hon och de anställda på
Prostitutionscentrum i Stockholm faktiskt har träffat, har de flesta inte velat prata.
Även Eriksson lyfter fram svårigheten i att nå kvinnorna här i Sverige som ett första
hinder. Svårigheten består i, menar Eriksson, att de inte så ofta syns i gatuprostitutionen,
utan håller till i lägenheter samt att de kontrolleras av hallickar. Keiseraas
tror att de kvinnor som han, vid observationer i sitt uppsökande arbete på gatorna,
misstänker vara utsatta för trafficking, är rädda för dem som representerar en myndighet.
Samtidigt som kvinnorna är hårt bevakade av hallickarna, är de troligen
osäkra på huruvida socialarbetarna som de ser ute på gatorna i Stockholm, är civilpoliser
eller socialarbetare, eller så vet de inte vad socialarbetare är. Zillén menar att
många av kvinnorna som utsätts för trafficking i Sverige har svag eller ingen tilltro
till polisen.
Brottsoffer behandlas som illegala immigranter
Problemet idag är att kvinnorna avvisas så snabbt, säger Wahlberg. Avvisningarna
sker enligt Utlänningslagen som säger att en utlänning som är här på tillfälligt
besök, inte ska försörja sig på ett oärligt sätt utan ska ha medel för sin försörjning
eller någon annan som försörjer en. Prostitution är ett exempel på ett sådant så kallat
oärligt försörjningssätt och utländska kvinnor utan uppehållstillstånd som prostituerar
sig och som påträffas i Sverige, skickas därmed ut ur landet väldigt fort, enligt
Wahlberg.
”Då tar man dem och så är de illegala invandrare och så åker de ut inom 48 timmar
och så vet man inte vad som händer. Det är ju inget stöd!”, säger Zillén, angående
bristen på uppföljning av kvinnorna sedan de avvisats från Sverige.
En kvinna som upptäcks som offer för trafficking i Sverige behandlas, om inte som
brottsling, så ändå som en avvisningsperson, säger Pettersson. Eftersom kvinnan
uppehåller sig illegalt här eller i vetskap om att hon genom att prostituera sig gör
något oacceptabelt, har hon inte tillgång till mycket av det stöd som hon kan tänkas
behöva.
Det faktum att kvinnorna, trots att man inte vet vad som händer när de kommer
tillbaka till sina hemländer, avvisas från Sverige så fort de hittas, framhåller även
Eriksson som ett hinder. För att socialtjänsten ska kunna agera till stöd för de kvinnor
som är offer för trafficking krävs det att kvinnorna, åtminstone för en tid, är kvar
i Sverige.
4.2.2.2 Brist på ansvarsfördelning och samordning mellan myndigheter
Rädsla inför nytt problem
Pettersson talar om att det verkar finnas en rädsla hos olika professioner som
kommer i kontakt med trafficking och dess offer i Sverige. Snarare än en rädsla för
att ge sig in i maffiavärlden, som hon uttrycker det, och för repressalier därifrån, tror
Pettersson att det handlar om rädslan över ett nytt fenomen och hur stort problemet
trafficking kanske visar sig vara om man faktiskt börjar gräva. Hon tror att denna
173