fulltext - Brottsoffermyndigheten

över att de har blivit utsatta för trafficking, riktar de både mot sig själva och mot
omgivningen. De känner sig lurade och misstror sin egen förmåga att bedöma andra
människor och situationer. De har förlorat hopp om framtiden 69 . Kvinnor som har
lämnat könshandeln, måste skapa en ny identitet och frigöra sig från den gamla.
Ett problem för personer som försöker göra sig av med en stigmatiserad roll, är att
omgivningen inte alltid accepterar den nya rollen när personen själv är redo att göra
det. De som lämnar stigmatiserade roller bemöts oftare med undvikande tystnad
och osäkerhet, än de som lämnar socialt accepterade roller 70 .
Beträffande utsattheten efter fångenskapen bekräftas det som uttrycks i våra intervjuer
av teorier om kvinnornas situation i könshandel. I intervjuerna hävdas att en
kvinna sedan hon utsatts för trafficking, ofta stämplas som hora i sin hemmiljö.
Stämplingen gör det svårare för kvinnan att finna en ny identitet, eftersom omgivningens
syn på henne tar lång tid att förändra. Ytterligare en aspekt av kvinnornas
utsatthet, som tillförs av teorin, är att kvinnorna saknar tillit till både sig själv och
andra.
5.3 Stöd till kvinnor som är offer för trafficking
I intervjuerna anses att det stöd som kan ges till kvinnorna direkt efter fångenskapen
är ett värdigt bemötande. Med detta menas att kvinnorna ges ett skyddat
boende, att de har någon att prata med och att de har något att göra. Flera av intervjupersonerna
föreslår att kvinnorna ska få kristerapi. Vidare påtalas kvinnornas
behov av rättsligt stöd i ett par av intervjuerna. När det gäller ett mer långsiktigt
stöd är det många av intervjuerna som betonar behovet av psykologsamtal. I en
av intervjuerna talas det om vikten av stöd vid återvändandet till hemlandet. Det
föreslås att kvinnan som har blivit utsatt för trafficking borde bli mött redan på
flygplatsen av någon som kan ge henne stöd. Detta är ett sätt att undkomma hallickar.
Vidare anses att det borde finnas ett speciellt hus dit kvinnan kan åka för att
få skydd och stöd. På ett sådant ställe skulle hon ges möjlighet att börja återupprätta
sitt självförtroende, vilket anses vara viktig att kvinnan gör innan hon återvänder
till sin familj. Behovet av praktiskt stöd framhålls av många intervjupersoner. Ett
sådant stöd exemplifieras med rådgivning om utbildning och arbete. En intervjuperson
nämner även att kvinnorna, vid behov, borde få hjälp med att byta bostadsort.
Kvinnors svårigheter efter att ha varit utsatta för trafficking kan förstås med hjälp av
teorier om kvinnors utsatthet i könshandel. Kvinnorna har behov av att emotionellt
och kognitivt bearbeta sina erfarenheter från livet i könshandeln. Det är vanligt att
kvinnorna hamnar i enkris med starka känslomässiga reaktioner. Människor som
upplevt svåra traumatiska händelser kan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom.
Det innebär att den traumatiska händelsen gör sig påmind och återupplevs genom
påträngande minnesbilder, och personen för en kamp mot tankar och känslor som
har med händelsen att göra 71 . Posttraumatiskt stressyndrom drabbar kvinnor som
har varit utsatta för trafficking efter fångenskapen 72 .
Känslor av skam utgör en annan svårighet för kvinnorna. Skammen grundas dels i
omgivningens fördömande attityder och dels i det egna självföraktet. Kvinnor som
har tagit sig ur könshandeln är socio-ekonomiskt marginaliserade. De har ofta en
svår försörjningssituation och försörjer sig på tillfälliga arbeten och bidrag. För
människor som lever i marginalitet anses dubbel identitet, ökad sårbarhet och isolering
vara kännetecknande.
183