fulltext - Brottsoffermyndigheten

eda på vad som behöver göras och hur det ska göras och sedan sätta i gång ett
projekt.
Det första stödet
Borg är tveksam till om ett permanent uppehållstillstånd är den bästa lösningen
för kvinnorna, men anser att de ska ha ett bra boende och ett värdigt omhändertagande
under sin tid i Sverige. Detta innebär enligt Borg ”ett skyddat boende,
någon att prata med dagar och nätter. Möjlighet till någon form av sysselsättning,
tillgång till tolk. Att man känner att man inte är lämnad ensam”.
Wahlberg är inne på samma linje som Borg när hon talar om att ge kvinnorna medmänskligt
stöd under tiden som de är här: ”Dels någon som är professionell som
de kan bearbeta problem med…men också människor som tog dem ut på stan…visade
dem lite…avledde dem lite granna under tiden för utredningen här. Och sedan
att de får ett målsägarbiträde, en advokat som i detalj kan förberedda dem på den
rättsliga processen, hur allting går till, visa dem rättssalen, var de ska sitta, att de
är beredda på vissa frågor och förklara så mycket som möjligt kring det här”.
Eriksson tror att det kan bli problematiskt med permanenta uppehållstillstånd för
kvinnorna, men anser att de ska få hjälp i Sverige med det mest akuta, kanske någon
form av kristerapi. Gällande ett vittnesskyddsprogram säger hon ”att det skulle
kunna vara någonting för just den här gruppen…så att man skyddar dem, att de är
trygga och att de då kanske får stanna kvar i Sverige en tid”.
Zillén anser att kvinnorna inte ska föras till fängelse när de hittas, utan att det borde
finns en lägenhet som kvinnorna kunde tas till; ett ställe där det är lugnt, där de kan
få känna sig säkra. Där skulle det finnas någon att prata med.
Pettersson menar att polisen skulle ge information till kvinnorna när de träffar dem.
De kunde upplysa kvinnorna både om vilken hjälp som finns här för dem innan de
skickas hem och om vad som finns i hemlandet. Stöd på längre sikt
Zillén säger att det viktigaste är att kvinnorna inte skickas ut enligt Utlänningslagen.
Om vi ska kunna ge riktigt stöd måste kvinnorna få vara i Sverige länge. De borde
åtminstone få tillfälligt uppehållstillstånd, och de ska inte få det för att de ska vara
med i en rättegång, utan för att man ska ha påbörjat rehabiliteringen här. Man borde
också göra en undersökning över kvinnans situation i hemlandet, för det är mycket
möjligt att hon inte kan återvända hem, utan helt enkelt borde få flyktingstatus.
Schultz tror att det skulle vara möjligt att låta kvinnorna stanna i Sverige och hjälpa
dem här, även om det skulle vara svårt.
Vad består stödet av?
I samband med frågan vad man på lång sikt kan ge för stöd åt kvinnor som är offer
för trafficking blir även frågan om var - i vilket land - stödet ska ges aktuell.
Zillén säger att man måste erbjuda dem både fysisk och psykisk hjälp. Man måste
på olika sätt försöka återupprätta kvinnans självförtroende. Hon tror inte att det
finns någon kvinna som är offer för trafficking som inte känner skam. Därför är
det viktigt att kvinnan inte behöver åka till familjen direkt när hon återvänder till
sitt hemland, utan att hon först kan få psykosocialt stöd. Det borde finnas ett härbärge,
ett speciellt hus där kvinnorna kunde få stöd. Där skulle hon också kunna få
praktiska tips om till exempel utbildningsalternativ. Enligt Zillén måste Sverige ha
kontakt med organisationer i hemländerna som hjälper till vid återvändandet, som
kan möta upp vid flygplatser, så att det inte är traffickeraren som möter dem, och
178