fulltext - Brottsoffermyndigheten

4.8 Offer som organisatorisk konstruktion, textualitet- sexualitet
Organisationen kräver att det sker en konstruktionsprocess av individ till klient. Då
denna process består i att klassificera och reducera individen behöver man abstrakta
kategorier att tillgå, något som rättsväsendet som organisation tillhandahåller via
texter och dokument i form av lagtext, praxis, förarbeten och doktrin. Dessa texter och
dokument får i sin tur mening och innehåll via de tolkningar som görs och tolkningen
vilar på individens förståelse och föreställningar om sexualitet.
I fråga om våldtäkt har jag velat visa på att förståelsen av våldtäkt är intimit förknippat
med föreställningar om sexualitet. Huruvida man utgår från att kvinnor och män
är olika, ifråga om känsloliv och sexualdrift tycks vara centralt för förståelsen av
våldtäkt.
Mackinnon menar att samhället producerar och reproducerar en essentialistisk syn
på kvinnor och män, vilket resulterar i ett ojämlikt maktförhållande mellan könen.
Annorlunda uttryckt, könsdikotomiseringen konstruerar kvinnlig underordning och
manlig överordning. Vidare anser Mackinnon att sexualiteten är konstituerad utifrån
ett manligt perspektiv vars inspirationskälla är pornografin. Pornografin förmedlar i
sin tur en sexualitet som objektifierar, viktimiserar och sexualiserar våld mot kvinnor.
Kvinnlighet likställs härmed med passivitet och mottagande, egenskaper som också
associeras med begreppet offer. Kan man anta att kvinnor som agerar efter en kvinnlig
norm också erhåller offerstatus? Är offerstatus en nödvändighet för att kunna betraktas
som trovärdig?
I den teoretiska diskussionen synes det som att, den relation kvinnan har till den man
som begår övergrepp mot henne är avgörande i bedömningen av huruvida hon är att
betrakta som trovärdig eller ej. Ungdomarna i Jeffners studie hade svårt att
förlika sig med tanken att våldtäkt skulle kunna ske inom den romantiska kärlekens
ram. Mackinnon och Estrich visar båda på hur relationen mellan kvinnan och
förövaren inom den straffrättsliga processen anses som relevant och vägledande i
bedömningen av kvinnans trovärdighet. Relationen mellan kvinnan och förövaren
styr huruvida antaganden om presumerat samtycke föreligger, men också kravet på
fysiskt motstånd.
Mackinnon menar att kvinnans kontroll över sin sexualitet vilar på att ge eller inte ge
samtycke till mannens initivativ. Detta blir problematiskt för kvinnor som har någon
form av relation till mannen som begår våldtäkten, då hon här förutsätts samtycka.
Hur skall hon motbevisa deras antaganden?Hur skall hon agera för att vara trovärdig?
Till skillnad från överfallsvåldtäkter skall dessa kvinnor göra fysiskt motstånd, något
som strider mot den kvinnliga normen. För att tillkännas status som offer bör hon
agera enligt den kvinnliga normen, d.v.s vara passiv och mottagande. Detta gäller
paradoxalt nog inte för kvinnor som känner förövaren.
De tjejer som bröt mot normen för kvinnlighet i Jeffners studie ansågs av informanterna
vara en hora. Utsvävande sexliv, utmanande kläder och alkohol var faktorer som
kunde ligga till grund för den föraktfulla och fördomsfulla kategoriseringen av tjejer
som avvek från den kvinnliga normen. Dessa tjejer ansågs överhuvudtaget inte gå
att våldta.
38