Läs hela studien (PDF) - Ledarskap och lärande

yrkesverksamma liv i en sektor styrd av rigida regelverk och återkommande
politiska utspel och får en för akademiker låg ersättning.
I denna studie analyseras både gårdagens lärarutbildningssystem och det
nya system som sjösattes höstterminen 2001. Vi har lyssnat på och läst om
lärare, elever och lärarstuderande och vi har kommit till slutsatsen att det krävs
en grundlig reform av lärarutbildningen. Denna slutsats innebär naturligtvis
en kritik av det rådande systemet, men vi vill poängtera att detta inte behöver
tolkas som ett underkännande av de lärare som idag bär upp systemet. Vi
är mycket medvetna om att det inom lärarutbildningarna runt om i landet,
inom forskningen och ute i skolorna finns många duktiga och engagerade
människor. Det går emellertid inte att lita till individuella ambitioner, naturlig
fallenhet och personlig plikttrohet för att förändra lärarnas ställning i skolan
och samhället. Det krävs en systemförändring både i skolornas ledning
och organisation och i antagningen och utbildningen av lärare vid landets
lärarhögskolor.
Föreliggande rapport tar således inte upp de goda exempel som finns
runtom i landet utan koncentrerar analysen på problemen och därmed
reformbehoven. Vi begränsar oss också till lärarutbildningen och går således
inte in på de stora frågorna om skolans organisation och ledning. Vi tror att
systemet med skolpeng har berett marken för stora förbättringar i själva
skolan. Allt fler friskolor kommer att utveckla modeller där skolchefer ges
den kombination av makt och ansvar som är nödvändig för en kraftfull och
målmedveten ledning och där medarbetarna ges ansvar för verksamheten.
Förändringsarbetet sprider sig också till den kommunala skolan. Även om
vägen är lång har marschen mot en bättre organiserad skola startat.
Vi menar att också lärarutbildningen måste reformeras för att lösa de
ovan beskrivna problemen och vår slutsats av arbetet med studien är att
de befintliga lärarhögskolorna inte kan förväntas reformera sig själva i
den riktning vi föreslår. Detta är inte förvånande. Existerande institutioner
reformerar sig egentligen aldrig själva. Den rådande ordningen sitter i
väggarna och det krävs ett yttre tryck för att åstadkomma förändring.
Lärarhögskolorna i landet är hårt politiskt styrda, de sjuder inte av entusiasm
och reformvilja och de håller inte på att lösa de problem vi pekar på. En på
papperet genomgripande reform av lärarutbildningen sjösattes visserligen
2001 efter fyra år av utredning, remissbehandling, propositionsskrivande och
riksdagsbeslut, men vi ser inga större effekter och utredningens förslag syftar
i huvudsak inte heller till det som vi pläderar för. För att få till stånd verkliga
reformer av lärarutbildningen krävs det att vi kan starta nya fristående
lärarhögskolor med frihet att erbjuda en helt annorlunda uppläggning.
11