Läs hela studien (PDF) - Ledarskap och lärande

Man kan kanske tycka att moderaternas partimotion som föreslår att en
av landets lärarhögskolor blir fristående ligger i linje med projektet [En
skola med kunskap och fantasi 2001]. Men att bara ändra organisatorisk
form och försöka göra en omstart med alla de personer och hela den
institutionskultur som finns på plats skapar ingen förändring. Erfarenheterna
från näringslivet av att försöka hitta alternativ produktion för företag vars
tidigare produktionsinriktning förlorat sin lönsamhet är nedslående. I
näringslivet betraktas nedläggning som den naturliga lösningen i sådana fall,
varvid de frigjorda resurserna sprids ut till andra verksamheter. Även om en
sådan analogi inte skall pressas för hårt, talar allt för att en verklig förnyelse
förutsätter att nya lärarhögskolor startar från början utan historisk barlast.
Lärarutbildningens enhetlighet och lärarhögskolornas profilering
Lärarutbildningen har varit, och skall enligt mångas mening alltid vara,
underkastad en ständig strävan att hålla ett nationellt perspektiv och
åstadkomma enhetlighet. Viljan att styra mot angivna politiska mål har
väglett systemet och gjort att både politiker och utbildningssektorns
ideologer har sett lärarutbildningen som ett politiskt instrument och en
statlig angelägenhet. Trots denna starka politiska strävan har emellertid inte
lärarutbildningen, sett över tiden, karakteriserats av enhetlighet. Inte heller
har resultatet, dvs. grundskoleelevernas utbildning blivit enhetlig ens om
man ser till så grundläggande mål som att kunna läsa, skriva och räkna. Vi
vet också att långt ifrån alla som idag är lärarutbildade är de bästa lärarna
samtidigt som elever och föräldrar ofta slåss med näbbar och klor för att
behålla en i deras ögon idealisk lärare utan formell kompetens. Har formell
kompetens, dvs. kompetens på pappret helt fått överskugga reell kompetens?
Själva lärarutbildningen lever inte alls upp till de mål för kunskapsutveckling
som lärarna förväntas vidta så fort de fått sin examen. Där arbetar man
inte i arbetslag och inte heller efter strukturen kunskapsmål, färdighetsmål
och attitydmål. Kan man förvänta sig att man enbart i teorin skall lära in
skolplanens arbetssätt och sedan komma ut till en verklighet där arbetssättet
kanske inte ens tillämpas och ändå lyckas införa det som nykläckt lärare,
mot det motstånd som uppenbarligen finns eftersom läroplanen inte redan
följs? Svaret är rimligen nej!
Tiden är mogen för en fristående lärarhögskola!
Vi vet alla att kunskaper och färdigheter är förutsättningar för välstånd.
Emellertid förändras ständigt de styrandes mål för vad skolan skall ge
eleverna och därmed i förlängningen samhället. Vi minns perioder som när
skolan skulle vara jordnära och lära eleverna att fylla i blanketter från posten
eller när mängdläran styrde hela matematikundervisningen. Statsmaktens
traditionella strävan har varit att främja enhetlighet i lärarutbildningen för att
nå en likvärdig skola men genom den nu pågående reformeringen har denna
strävan definitivt avförts från dagordningen. Skillnaderna mellan de olika
utbildningsorterna växer snabbt. Nu erbjuds utbildning i ämnen som inte ens
59