Läs hela studien (PDF) - Ledarskap och lärande

erednings- och beslutsorgan. Härigenom har de som en del av samhällets
formella beslutshierarki mer kommit att föra dialog med varandra och med
beslutsfattare, mindre deltagit i offentlig mediedebatt” [Larsson, A H 2002, s.
63]. Ett andra skäl kan vara att det har funnits en strävan bland personalen
på lärarhögskolorna att göra dessa till separata enheter, skilda från
ämnesinstitutionerna, vilket kanske också har påverkat synen på hur långt
man bör gå när det gäller ämnesdidaktik.
Ett tredje skäl har uppenbarligen varit att behovet av flexibilitet i
läraranvändningen har lett till att kravet på ämneskunskaper har sänkts
i grundskolans högre årskurser för att lärare med ämneskunskaper
motsvarande de tidigare låg- och mellanstadielärarnas skall kunna
användas även på det som tidigare hette högstadiet. På detta problem
finns en annan lösning som borde ligga mera i tiden. Man kan i stället höja
ämneskunskapsnivån för lärare på lägre nivåer kraftigt. Detta är den väg
som principiellt förespråkas här.
Kraven på lärarnas ämneskunskaper stiger naturligtvis med elevernas
ålder. Schematiskt uttryckt kan man säga att de ämneskunskaper som
idag krävs för att undervisa i skolan (nivån F-2) antagligen är sådana att
alla vuxna människor som kommer på idén att bli lärare har förvärvat dessa
genom sin grundskole- och gymnasieutbildning och övrig livserfarenhet,
medan den som skall undervisa på gymnasienivå naturligtvis måste ha en
mycket gedigen akademisk utbildning i sina ämnen. Behovet av flexibilitet
i läraranvändningen har lett till att man försökt komma undan detta faktum
genom att acceptera en sänkning av kraven på ämneskompetens på vissa
högre nivåer. Vi föreslår att alla grundskollärare skall ta akademiska betyg,
så att de därmed har ämneskompetens för att undervisa i hela grundskolan
och att gymnasielärarna överlag skall ha högre ämneskompetens än
grundskolelärarna genom att de har akademiska kurser på C- och D-nivå i
sina ämnen i största möjliga utsträckning.
Med en sådan lösning vinner man en stor flexibilitet i användningen av lärare
på grundskolenivå, vad avser ämneskompetens, till priset av en viss ökning
av resurskostnaderna i lärarutbildningen, en ökning som inte ter sig orimlig
i kunskapssamhället utan snarare angelägen även av andra skäl. 3 Insikten
sprider sig att barns förmåga att tillägna sig avancerad kunskap är enorm
och görs med största glädje i yngre åldrar. Det är säkerligen fel att vänta med
i stort sett all matematik utöver de fyra räknesätten tills hormonkriget är igång
och intresset hos de flesta övergår till områden som ligger väsentligen mer
åt sociala områden. Hur väl vore det inte om kunskapsinhämtningen hade
hunnit väsentligen längre, när ungdomarna når puberteten?
Det finns fler argument för detta upplägg. I en vanlig lärarutbildning studeras
ämnen ofta delvis inom lärarinstitutionen, delvis inom ämnesinstitutionen,
84