Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

Målformuleringar
Jag har redan berört en del målformuleringar i dis-
kussionen om kommunens ingripandemodeller. Här
nedan ska jag ägna mig specifikt åt målformulering-
arna. Den diskussionen är viktig därför att målfor-
muleringar inte bara utgör anvisningar för projektens
genomförande utan också är ett redskap för deras
utvärdering. Det är genom målformuleringarna som
man kan bedöma vilka projekt som lyckats och vilka
som inte lyckats. Det som räknas som ”misslyck-
ande” för ett projekt kan inte alltid härledas till bris-
tande arbete i projektet, utan kan även härstamma
från en icke-realistisk målformulering.
Som tidigare nämnts finns det omkring 90 pro-
jekt i Botkyrka kommun som finansierats helt eller
delvis av storstadssatsningen. En detaljerad analys
av målformuleringarna i så många projekt kräver sin
egen rapport. Syftet med detta kapitel är alltså inte
att leverera någon utförlig analys av samtliga mål-
formuleringar, utan att ge en hastig överblick över
deras viktigaste ofullkomligheter. Det betyder att
min presentation av målformuleringarna i texten är
selektiv och täcker i första hand de övergripande
målen för satsningen eller målformuleringarna för
större projekt. Det betyder i sin tur att det inte är
bara de presenterade målformuleringarna som är
bristfälliga. Liknande målformuleringar kan man
hitta också i andra projekt.
För att kunna visa bristerna tydligare har jag
valt sådana målformuleringar som utgör ett slags
extremfall. Alla målformuleringar är alltså inte lika
extrema som de presenterade. Min infallsvinkel i
diskussionen är naturligtvis sociologisk. En teknisk
granskning av målformuleringarna kräver att man
behärskar andra kunskapsområden, i första hand i
”management”, något som ligger utanför mitt kom-
petensområde. Ofullkomligheterna i målformule-
ringarna sammanfattas under tre allmänna rubriker:
överambition, oklarhet och kvantifiering.
Överambition
Den första ofullkomligheten, som syns omedelbart
i målformuleringarna, är att de är för ambitiösa.
Fittjasatsningens övergripande ambition för år
1998–2000 är att:
”Senast år 2000 ska vi tillsammans ha vänt de
negativa trender som hindrar Fittja från att vara
ett attraktivt bostadsområde och dess invånare i
sin strävan till självständigt liv.”
Det är inte så svårt att begripa att man på tre år, oav-
sett hur mycket resurser man har till sitt förfogande,
inte kan vända ”de negativa trender som hindrar
Fittja från att vara ett attraktivt bostadsområde”.
Forskning förutan säger redan det sunda förnuftet
att Fittjas problematik är bredare och djupare än vad
som kan lösas inom det egna bostadsområdet. Som
ett resultat av större processer i samhället kan det
naturligtvis hända att de negativa trenderna i Fittja
vänds under perioden ifråga, men detta har i så fall
inte så mycket med satsningen i Fittja att göra. Så har
också varit fallet med ett av Fittjasatsningens opera-
tiva mål: ”inga tomma lägenheter 2000-12-31”. På
grund av bostadsbristen i Stockholm hade detta mål
33