Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

More documents

Recommendations

Info

i olika möten, hade man förväntat sig att samma sak inte skulle upprepas på nytt. Ändå skedde precis detsamma, när 50 miljoner kronor extra beviljades för tillväxt och utbildning. Samordnaren för projekten inom storstadssatsningen hade förberett sig för att ordna en konferens med boende, tjänstemän, forskare och politiker för att utifrån Man har inte hittat en organisationsform som inrymmer lokal demokrati och representativ demokrati sida vid sida. Att lyckas med detta är en utmaning inte bara i Botkyrka, utan i hela Sverige och kanske i alla demokratiska länder. erfarenheter av tidigare satsningar diskutera resurs- användningen. Ett annat beslut, fattat ovanför huvu- det på samordnaren, gjorde konferensen onödig. Spänningen mellan retorik och praktik framgår också av den tidigare citerade figuren (s. 48) över beslutsprocessen i Fittjasatsningen. Observera ordva- let: Stormötet ”röstar och beslutar om arbetsgruppens förslag”. Demokrati- och integrationsberedningen som är valda politiker ”fattar beslut om förslag ska genomföras eller ej”. Kommunstyrelsen ”fattar det formella beslutet”. I olika möten använde man samma ord för några andra nätverksgrupper – till exempel för boenderåd eller föreningsråd. Men trots alla dessa formuleringar fattades ändå besluten på samma sätt som för alla andra aktiviteter inom den kommunala administrationen. Begrepp som ”underifrånperspektiv”, ”boendedelaktighet” eller liknade, upprepades i olika pro- jektansökningar för att vinna större tyngd och därmed skapa ett försteg i konkurrensen. Man använde begreppen som vapen mot sina medtävlare. Fittjasatsningens projektledare betonade stormötets beslutsrätt som ett vinnande kort mot kommunala förvaltningar. Men ansvariga för de kommunala enheterna svarade henne med det mandat som för- valtningarna har genom den indirekta represen- tationen: ”Vi genomför det arbete som folkvalda politiker anlitat oss för.” Fittjasatsningen projektledare, som själv var kvinna, hade lagt ett genusperspektiv på Fittjasats- ningen (se Uppföljningsrapport 1 s. 11). Inrättandet <strong>92</strong> av ett stormöte för kvinnor, vid sidan av det all- männa stormötet var det enda praktiska försök som gjordes i denna riktning. För övrigt kan man hävda att kvinnorna snarare fick mindre uppmärksamhet än tidigare. Den restaurang vid kvinnorådgivningen som under flera år fick stöd från Blommansats- ningen till exempel, fick inga resurser från Fittja- satsningen. Arbetsgruppen för kvinnor i Fittja var bland de första att upplösas på grund av bristande stöd. Flickorna fick, som vanligt, mindre plats i satsningen än pojkar. Däremot i Alby och Hallunda/ Norsborg fick kvinnoprojekt, utan att det fanns någon särskild betoning av genusperspektiv, pro- portionellt sett mer resurser än i Fittja. Fittjasatsningens upptakt karakteriserades av en påtaglig entusiasm från befolkningens sida. Kvinnor skyndade till stormöten. Ungdomar deltog i olika arbetsgrupper. Föreningar mobiliserade sina med- lemmar för deltagande i olika möten. ”Nu ska vi bestämma” hördes från olika håll. Men entusiasmen sjönk när beslutfattandet i praktiken följde samma spår som tidigare. Somliga arbetsgrupper upplöstes och några personer som lämnat andra sysslor i kommunen för att ägna sig åt projektet sa upp sig eller gick tillbaka till sina tidigare uppgifter. Den bristande överensstämmelsen mellan retorik och praktik härstammar inte bara från politikers eller tjänstemäns ovilja att ta in lokalbefolkningen i förändringsarbetet. Åtminstone när de boendes delaktighet är obetald och det inte finns stora intresse- konflikter mellan tjänstemän och lokalbefolkning, är jag övertygad att både politiker och tjänstemän ser positivt på att få stöd från lokalbefolkningen. Oenig- heten har snarare sin grund i att man inte hittat någon fungerande organisationsform som inrymmer lokal demokrati och representativ demokrati sida vid sida. Att lyckas med detta är en utmaning inte bara i Botkyrka, utan i hela Sverige och kanske i alla demokratiska länder. 15 Man kan alltså inte kritisera de projektansvariga i norra Botkyrka för att ha misslyckats med att ”enga- gera lokalbefolkningen”. Däremot kan man kritisera dem för att inte ha talat klarspråk med lokalbefolkningen – utan istället säga en sak och i praktiken göra något annat. Varför talar man så högt om någonting som inte kan förverkligas? Orsaken
akom den bristande överensstämmelsen ligger inte bara i bristande erfarenheter. Det finns också andra förklaringar som jag återkommer till. Glappet mellan retorik och praktik minskar de boendes förtroende för politiker och praktiker. Det är kanske just detta glapp i tidigare lokala aktiviteter som lett till att så många (46% av respondenterna) också under första fasen av Fittjasatsningen – det vill säga under ”entusiasmtiden” – svarade att de trodde ”inte så mycket” eller ”inte alls” på Fittja- satsningens möjligheter att påverka situationen i Fittja. Jag har hört vid flera icke-officiella tillfällen och i flera intervjuer med avhoppade personer för- klaringar med följande, återkommande underton: ”De pratar alltid men gör ingenting” eller ”De säger en sak men gör en annan”. I självutvärderingen av Projektet Träffpunkten Way- side läser vi: ”Kommunen säger sig vara måna om att ge ungdomar inflytande, men när det kommer till kritan så tillämpar förvaltningar sina egna för- slag i alla fall.” Samma sak upprepas i Bringlövs utvärdering av Ung- domens hus med ett citat från en av föreståndarna: ”Man kan inte bara prata om brukarinflytande och demokrati – man måste visa det i handling. /…/ Man pratar om brukarperspektiv – men är inte redo att ta in brukare i organisationen, det vill säga ge mandat, beslutsrätt. Man är inte redo att släppa ifrån sig makt.” (2002:28) Några konsekvenser av svårigheterna med frivillig delaktighet Av beskrivningen ovan framgår att svårigheterna med de boendes delaktighet sammanhänger med själva segregationen och dess bakomliggande strukturella orsaker inom bostadsmarknad, arbetsmark- nad, flyktingpolitik osv. Det omöjliga i att lösa dessa strukturella problem genom ett antal lokala projekt får direkta konsekvenser för ”delaktighetsproblema- tiken”, nämligen: w Man fostrar en romantisk uppfattning av vad som står i lokalbefolkningens makt att åstadkomma. Lokalbefolkningen förvandlas till en hjälte som har lösningens nycklar i sina händer. Det räcker att ta in lokalbefolkningen i arbetet för att trolla bort segregationen. Med sådana romantiska för- väntningar hänskjuter man alla svårigheter som Å ena sidan räknar man alltså de boende i de fokuserade områdena som en patient, å andra sidan förväntar man sig mer från patienten än från friska människor. ligger utanför politikers eller tjänstemäns makt att åtgärda till befolkningen. Hjälten i samman- hanget är motbilden till tjänstemännens och politikernas maktlöshet. Ordförande i föreningsrådet, som själv var invandrare och bodde i Fittja, tillde- lades en sådan roll när han den första tiden var medlem i Fittjasatsningens ledningsgrupp. Han kallades, lite skämtsamt, Fittjas borgmästare. Besvikelsen gentemot ”hjälten” som omöjligt kan bära den tunga bördan leder till att han/hon offras. Ordföranden, till exempel, blev på grund av de stora förväntningarna utbränd efter ett tag. Han lämnade ledningsgruppen och gick tillbaka till sitt ordinarie arbete inom kommunen. Enligt Fittjas områdesutvecklare fick han aldrig det stöd som behövdes för att kunna stanna i ledningsgruppen. w Satsningen gör att man kräver mer delaktighet från de boende i satsningens målområden än från boende i andra områden. Jag har inte statistik över boendedelaktighet i andra kommun- delar att jämföra med. Men mina erfarenheter från norra Botkyrka (mitt arbetsfält) och Nacka (mitt bostadsort) säger mig att antalet möten som kräver delaktighet från befolkningen är betydligt större i det förra området än i det senare. I norra Botkyrka går det inte en dag utan flera möten. Delaktighet är ett mål för storstadssatsningen i hela norra Botkyrka (och så vitt jag vet även i de andra berörda kommunerna och kommun- delarna). Det torde betyda att man inte är nöjd med delaktigheten i dessa områden utan försö- 93
Page 1 and 2:
STORA FISKAR äter fortfarande små
Page 3 and 4:
Innehåll FÖRORD 5 FÖRFATTARENS F
Page 5:
Förord Integration och segregation
Page 9 and 10:
Bakgrund Tidigare erfarenheter Den
Page 11 and 12:
Utvärderingen i Botkyrka kommun Ut
Page 13 and 14:
w Dokument producerade av projekten
Page 15 and 16:
Några ofullkomligheter i det svens
Page 17 and 18:
Diskontinuitet har alltid varit en
Page 19 and 20:
ningen) gjorts inom området. Blomm
Page 21 and 22:
nering på arbetsmarknaden (Regerin
Page 23 and 24:
Botkyrka kommuns modeller för ingr
Page 25 and 26:
utbildning för alla åldrar. Botky
Page 27 and 28:
Ingripandemodell för storstadssats
Page 29 and 30:
4. Trygghet Önskvärda resultat: a
Page 31 and 32:
arna. Dessa förändringar är sär
Page 33 and 34:
Målformuleringar Jag har redan ber
Page 35 and 36:
Målet att öka förvärvsfrekvense
Page 37 and 38:
man ville göra projektens arbete m
Page 39 and 40:
sådan statistik innebär ett både
Page 41 and 42: w Leda satsningen och samordna proj
Page 43 and 44: w därvid speciellt beakta möjligh
Page 45 and 46: sina aktiviteter inte fick plats i
Page 47 and 48: men inte har möjligheten att genom
Page 49 and 50: skulle eller inte skulle delta i gr
Page 51 and 52: Några förslag till förenkling oc
Page 53 and 54: Utan mandat är det nästan omöjli
Page 55 and 56: kommande generationer, för att dä
Page 57 and 58: ett sätt att fylla ut, ”berika
Page 59 and 60: tillfälle samlades kvinnorna till
Page 61 and 62: svårigheten att hela tiden produce
Page 63 and 64: Samverkan ”Samverkan” utgör et
Page 65 and 66: för den framtida arbetsmarknaden,
Page 67 and 68: lyckats med, att samarbeta med priv
Page 69 and 70: andra två delarna av höghusområd
Page 71 and 72: kvinnor som inte överensstämmer m
Page 73 and 74: potentiella svårigheterna och seda
Page 75 and 76: På grund av otydlig begreppsanvän
Page 77 and 78: folkningen inbjöds komma för att
Page 79 and 80: för samhällsarbete och mobiliseri
Page 81 and 82: eningar pekar på föreningarnas ro
Page 83 and 84: Men hänvisning till Juan Velásque
Page 85 and 86: vistats i deras lägenhet tills de
Page 87 and 88: Med denna definition arbetar först
Page 89 and 90: ia. Ett annat paradigm är den ”o
Page 91: ”Hur värderar man kunskap? Vilka
Page 95 and 96: sammar jag just detta senare - mark
Page 97 and 98: ansökningar som dekorerats med ter
Page 99 and 100: Projektorganisation, Fittjasatsning
Page 101 and 102: pel har jag sällan sett arbetsmark
Page 103 and 104: på politikernas bristande möjligh
Page 105 and 106: skolorna inte någon strategi för
Page 107 and 108: Resultat En tillfredställande resu
Page 109 and 110: satsningen drogs igång i slutet av
Page 111 and 112: grund av kriminalitet och/eller mis
Page 113 and 114: april 2001 med 145 deltagare, från
Page 115 and 116: istande möjligheter att lösa stru
Page 117 and 118: saknar vetenskaplig grund. Ständig
Page 119 and 120: nen. För att lösa dem omdefiniera
Page 121 and 122: let är inte tillgängligt. Med erf
Page 123 and 124: dessa områden än i andra. Utöver
Page 125 and 126: dologiska svårigheter, bristande r
Page 127 and 128: om man kan räkna barns och ungdoma
Page 129 and 130: i svenska språket. Projektet var i
Page 131: Regeringens proposition 1997/98:165
Page 134 and 135: w ge deltagarna verktyg och insikte
Page 136 and 137: för äldre ungdomar som efter proj
Page 138 and 139: w stimulera flickor att välja it-b
Page 140 and 141: 2. Studie- och yrkesvägledare med
Page 142:
utveckling och ändra de negativa a
show all

Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?