Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

akom den bristande överensstämmelsen ligger inte
bara i bristande erfarenheter. Det finns också andra
förklaringar som jag återkommer till.
Glappet mellan retorik och praktik minskar de
boendes förtroende för politiker och praktiker. Det
är kanske just detta glapp i tidigare lokala aktiviteter
som lett till att så många (46% av respondenterna)
också under första fasen av Fittjasatsningen – det
vill säga under ”entusiasmtiden” – svarade att de
trodde ”inte så mycket” eller ”inte alls” på Fittja-
satsningens möjligheter att påverka situationen i
Fittja. Jag har hört vid flera icke-officiella tillfällen
och i flera intervjuer med avhoppade personer för-
klaringar med följande, återkommande underton:
”De pratar alltid men gör ingenting” eller ”De
säger en sak men gör en annan”.
I självutvärderingen av Projektet Träffpunkten Way-
side läser vi:
”Kommunen säger sig vara måna om att ge
ungdomar inflytande, men när det kommer till
kritan så tillämpar förvaltningar sina egna för-
slag i alla fall.”
Samma sak upprepas i Bringlövs utvärdering av Ung-
domens hus med ett citat från en av föreståndarna:
”Man kan inte bara prata om brukarinflytande
och demokrati – man måste visa det i handling.
/…/ Man pratar om brukarperspektiv – men är
inte redo att ta in brukare i organisationen, det
vill säga ge mandat, beslutsrätt. Man är inte redo
att släppa ifrån sig makt.” (2002:28)
Några konsekvenser av
svårigheterna med frivillig delaktighet
Av beskrivningen ovan framgår att svårigheterna
med de boendes delaktighet sammanhänger med
själva segregationen och dess bakomliggande struk-
turella orsaker inom bostadsmarknad, arbetsmark-
nad, flyktingpolitik osv. Det omöjliga i att lösa dessa
strukturella problem genom ett antal lokala projekt
får direkta konsekvenser för ”delaktighetsproblema-
tiken”, nämligen:
w Man fostrar en romantisk uppfattning av vad som
står i lokalbefolkningens makt att åstadkomma.
Lokalbefolkningen förvandlas till en hjälte som
har lösningens nycklar i sina händer. Det räcker
att ta in lokalbefolkningen i arbetet för att trolla
bort segregationen. Med sådana romantiska för-
väntningar hänskjuter man alla svårigheter som
Å ena sidan räknar man alltså de boende
i de fokuserade områdena som en patient,
å andra sidan förväntar man sig mer från
patienten än från friska människor.
ligger utanför politikers eller tjänstemäns makt
att åtgärda till befolkningen. Hjälten i samman-
hanget är motbilden till tjänstemännens och poli-
tikernas maktlöshet. Ordförande i föreningsrådet,
som själv var invandrare och bodde i Fittja, tillde-
lades en sådan roll när han den första tiden var
medlem i Fittjasatsningens ledningsgrupp. Han
kallades, lite skämtsamt, Fittjas borgmästare.
Besvikelsen gentemot ”hjälten” som omöjligt
kan bära den tunga bördan leder till att han/hon
offras. Ordföranden, till exempel, blev på grund
av de stora förväntningarna utbränd efter ett tag.
Han lämnade ledningsgruppen och gick tillbaka
till sitt ordinarie arbete inom kommunen. Enligt
Fittjas områdesutvecklare fick han aldrig det stöd
som behövdes för att kunna stanna i lednings-
gruppen.
w Satsningen gör att man kräver mer delaktighet
från de boende i satsningens målområden än
från boende i andra områden. Jag har inte sta-
tistik över boendedelaktighet i andra kommun-
delar att jämföra med. Men mina erfarenheter
från norra Botkyrka (mitt arbetsfält) och Nacka
(mitt bostadsort) säger mig att antalet möten som
kräver delaktighet från befolkningen är betydligt
större i det förra området än i det senare. I norra
Botkyrka går det inte en dag utan flera möten.
Delaktighet är ett mål för storstadssatsningen
i hela norra Botkyrka (och så vitt jag vet även
i de andra berörda kommunerna och kommun-
delarna). Det torde betyda att man inte är nöjd
med delaktigheten i dessa områden utan försö-
93