Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

More documents

Recommendations

Info

informationsbrev till boende som upplåter sina hem till asylsökande, för att också den vägen informera om de förutsättningar som gäller vid bosättning i Botkyrka. Samma förvaltning (numera utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningen) har ordnat en konferens med projektmedel från Europeiska flyk- tingfonden för att kartlägga asylsökandes egna boende i Botkyrka kommun, utveckla samverkans- formerna med Migrationsverket/Integrationsverket, skapa nätverk med andra kommuner för flykting- mottagande osv. Man borde kunna förvänta sig av Migrationsver- ket att de ger tillräcklig information till asylsökande om bostadssituationen i storstäderna och därige- nom uppmuntrar de nyanlända att flytta till gles- bygdskommuner. Men enligt Hans Nylund, chef för introduktionsenheten i Botkyrka kommun, görs inte detta. I en intervju för lokaltidningen säger Nylund: ”Migrationsverket gör ju ingenting för att informera om hur möjligheterna i Botkyrka faktiskt ser ut. Det märker vi på flyktingar och asylsö- kande som vi tar emot. De har inte förstått att det finns andra alternativ.” (Mitt i Botkyrka/Salem 21 aug. 2001) Kasra Solmus, ställföreträdande chef för Migrations- verkets mottagningsenhet i Skärholmen svarar: ”Vi gör allt vi kan, men vi hinner inte med rik- tigt. Men vi måste hitta en lösning.”(Ibid.) Uttryckt med Hans Nylunds termer förklarar Mig- rationsverket sin bristande samverkan med ”heliga ord om den fria bosättningen för flyktingar”. Men frågan är om det handlar om en frihet. Faktum är att denna bosättningspolitik tog form under den period av ekonomisk åtstramning då många flyktingför- läggningar lades ner. Den fria bosättningsrätten för flyktingar – en princip som Hans Nylund inte mot- sätter sig – är med andra ord inte så fri i verklighe- ten som den kan förefalla på papper. Regeringens inblandning i medborgarnas liv – positivt eller nega- tivt – är ett vardagligt fenomen även i det friaste av länder. Dessutom påverkar inte friheten alla med- borgares liv på samma sätt. ”Friheten” att välja 68 sin bostad kanaliserar nyanlända och resurssvaga invandrare till invandrartäta områden, alltmedan resursstarka, svenskar som invandrare, flyttar bort från samma områden. I en intervju med Lärarnas tidning (Nr 22, dec. 2001) erkänner integrationsminister Mona Sahlin att integrationspolitiken hittills haft två allvarliga brister. Den första gäller introduktionen av flyktingar, belyst på följande sätt med hennes egna ord: ”37 procent av samtliga flyktingar som kom till Sverige förra året hamnade i Bergsjön i Göte- borg. Konsekvensen är skolklasser där hälften av eleverna byts ut varje år.” Samtidigt pekar hon på en lösning i form av ett utredningsförslag som ”är på gång och kan komma att bli verklighet om något år”. Av hennes beskriv- ning framgår att förslaget ligger i linje med vad man redan prövat i Botkyrka kommun: ”Redan nu pågår försök, till exempel ett samarbete mellan invandrartäta Södertälje och avfolk- ningskommunen Sandviken. Istället för att flytta till Södertälje kan en flerbarnsfamilj erbjudas en stor lägenhet och mindre skolklasser i Sandviken. Och för Sandviken är det angeläget att få barnfa- miljer för att slippa lägga ner skolor och annat.” När ett oproportionerligt stort antal personer, på grund av ebo-problematiken samt en icke-funge- rande samverkan med Migrationsverket, hamnar i Fittja så inleds ytterligare en kanaliseringsprocess, nämligen den som gör att flertalet nyanlända, på grund av bristande samverkan från en potentiell partner i näringslivet, hamnar på Forvägen. Hög- husområdet i Fittja ägs av två bostadsföretag. Bot- kyrkabyggen, som är ett kommunalt bostadsföretag, äger Krögarvägen och Värdshusvägen och Realia, som är ett privat bostadsföretag, äger Forvägen. Botkyrkabyggen ställer vissa villkor för att ta emot hyresgäster, vilket inte Realia gör. Konsekvensen blir en koncentration av nyanlända till Forvägen. Enligt den enkätundersökning som Mångkultu- rellt centrum gjort i Fittja, visade sig år 1999 For- vägen vara sämst i alla avseenden, jämfört med de
andra två delarna av höghusområdet. Det är det mest tättbefolkade. Det har den lägsta stabiliteten. Det rymmer den lägsta andelen personer som trivs bra i Fittja och den högsta andelen personer som vill flytta från Fittja (Hosseini-Kaladjahi 2001). Resul- tatet från Mångkulturellt centrums undersökning bekräftas av flera tidningsartiklar (se t.ex. Mitt i Botkyrka/Salem 11 sept. 2001) och en rapport, ”For- vägendialogen”, skriven av Anders Petersson, processledare i Fittjasatsningen: ”Det som var ett av de mest övergripande proble- men var kritiken på bostadsbolaget Realia. T.ex. dålig städning, hissar som inte fungerade, dåligt bemötande av hyresvärden, avsaknad av bra ute- lekredskap för <strong>små</strong>barn, hyresgästförening inte aktiv, skräpigt i husen, i området och kring miljö- stationerna, störande grannar, hög musik, barn som sparkar boll på gårdarna mot husväggar, ungdomsgäng och missbrukare i trappor och käl- lare osv.” Man skulle kunnat förvänta sig att Realia, som äger ungefär en tredjedel av lägenheterna i Fittja, skulle ha intresse av att samarbeta med storstadssatsningen kring förbättringen av Fittja. Denna förväntan är legitim inte bara på grund av företagets moraliska ansvar mot sina hyresgäster, utan också på grund av den rena vinst som företaget får från satsningen. Under de tre år som gått sedan Fittjasatsningens start har ungefär 200 miljoner (om man räknar in kommunens prestation) satsats på Fittja. Liksom alla andra aktörer i området får Realia automatiskt del av de positiva resultat satsningen ger upphov till. Lever Realia upp till denna legitima förväntning? Nej, det gör man inte. Företaget inte bara struntar i att satsa ett enda öre på de pågående aktiviteterna i Fittja, det struntar också i att delta i möten anordnade av satsningen. Enligt information från kommunstyrelsens ordförande har företaget över huvud taget inte besvarat inbjudan till samarbete och diskussion. Följande konstaterande av Anders Petersson och Parvaneh Sharafi, processledare i Fitt- jasatsningen, som arbetat länge med hyresgästför- eningen på Forvägen, är sålunda ett av många med samma innebörd: ”Realias brist på engagemang skapar otrivsel på Forvägen. De boende tycker att det är en stor skillnad av skötseln mellan Forvägen och de övriga delarna av Fittja.” Eller i bästa fall: ”Botkyrkabyggen valde de hus vi besökte och husvärdarna var engagerade från början. När det gäller Realia gav /nn/ oss fria händer att välja hus. Han visade oss runt i forvägenområdet men var i övrigt ganska passiv.” (Redovisning av mobiliseringsarbete våren 2000, s. 2) Uttryckt med sociologiska termer kan Realia bäst liknas vid en ”free rider”, en passagerare som åker tåg utan att ha köpt biljett. Tydligare formulerat tjänar företaget pengar genom sin närvaro i Fittja, men utan att vara med och dela ansvaret. Och detta trots att Realia spelar den viktigaste rollen för för- sämringen av situationen i Fittja. Det är belysande att jämföra bilden av Realia med den av Botkyrkabyggen, fastighetsägare och hyres- värd i alla tre kommundelarna. Under årens lopp har Botkyrkabyggen profilerat sig inte bara som ett företag som arbetar i nära kontakt med sina hyres- gäster, men också som ett företag som samarbetar aktivt med olika projekt, även sådana som saknar direkt koppling till deras ansvarsområde (till exempel dialoggruppen). Botkyrkabyggens initiativ att tillsätta ett antal husvärdar för varje bostadsområde har fungerat som en förebild för andra aktörer, till exempel tekniska förvaltningen. Företaget har varit generöst i att medfinansiera eller sponsra flera projekt med stor betydelse för det egna närområdet, till exempel Samling för Alby, Ungdomens hus och Fittja drivkraft. Flera projekt eller aktiviteter har kostnadsfritt eller till reducerade priser kunnat använda sig av företagets lokaler: till exempel Kvin- norådgivningens restaurang, Företagsamma kvin- nor, Adress Fittja, Framtidsverkstan osv. Företaget har också stött alla undersökningar i områdena, även utvärderingen. Som ett sista exempel – ett mer symboliskt sådant – på bristande engagemang för samarbete hos både lokala enheter av statliga institutioner och privata 69
Page 1 and 2:
STORA FISKAR äter fortfarande små
Page 3 and 4:
Innehåll FÖRORD 5 FÖRFATTARENS F
Page 5:
Förord Integration och segregation
Page 9 and 10:
Bakgrund Tidigare erfarenheter Den
Page 11 and 12:
Utvärderingen i Botkyrka kommun Ut
Page 13 and 14:
w Dokument producerade av projekten
Page 15 and 16:
Några ofullkomligheter i det svens
Page 17 and 18: Diskontinuitet har alltid varit en
Page 19 and 20: ningen) gjorts inom området. Blomm
Page 21 and 22: nering på arbetsmarknaden (Regerin
Page 23 and 24: Botkyrka kommuns modeller för ingr
Page 25 and 26: utbildning för alla åldrar. Botky
Page 27 and 28: Ingripandemodell för storstadssats
Page 29 and 30: 4. Trygghet Önskvärda resultat: a
Page 31 and 32: arna. Dessa förändringar är sär
Page 33 and 34: Målformuleringar Jag har redan ber
Page 35 and 36: Målet att öka förvärvsfrekvense
Page 37 and 38: man ville göra projektens arbete m
Page 39 and 40: sådan statistik innebär ett både
Page 41 and 42: w Leda satsningen och samordna proj
Page 43 and 44: w därvid speciellt beakta möjligh
Page 45 and 46: sina aktiviteter inte fick plats i
Page 47 and 48: men inte har möjligheten att genom
Page 49 and 50: skulle eller inte skulle delta i gr
Page 51 and 52: Några förslag till förenkling oc
Page 53 and 54: Utan mandat är det nästan omöjli
Page 55 and 56: kommande generationer, för att dä
Page 57 and 58: ett sätt att fylla ut, ”berika
Page 59 and 60: tillfälle samlades kvinnorna till
Page 61 and 62: svårigheten att hela tiden produce
Page 63 and 64: Samverkan ”Samverkan” utgör et
Page 65 and 66: för den framtida arbetsmarknaden,
Page 67: lyckats med, att samarbeta med priv
Page 71 and 72: kvinnor som inte överensstämmer m
Page 73 and 74: potentiella svårigheterna och seda
Page 75 and 76: På grund av otydlig begreppsanvän
Page 77 and 78: folkningen inbjöds komma för att
Page 79 and 80: för samhällsarbete och mobiliseri
Page 81 and 82: eningar pekar på föreningarnas ro
Page 83 and 84: Men hänvisning till Juan Velásque
Page 85 and 86: vistats i deras lägenhet tills de
Page 87 and 88: Med denna definition arbetar först
Page 89 and 90: ia. Ett annat paradigm är den ”o
Page 91 and 92: ”Hur värderar man kunskap? Vilka
Page 93 and 94: akom den bristande överensstämmel
Page 95 and 96: sammar jag just detta senare - mark
Page 97 and 98: ansökningar som dekorerats med ter
Page 99 and 100: Projektorganisation, Fittjasatsning
Page 101 and 102: pel har jag sällan sett arbetsmark
Page 103 and 104: på politikernas bristande möjligh
Page 105 and 106: skolorna inte någon strategi för
Page 107 and 108: Resultat En tillfredställande resu
Page 109 and 110: satsningen drogs igång i slutet av
Page 111 and 112: grund av kriminalitet och/eller mis
Page 113 and 114: april 2001 med 145 deltagare, från
Page 115 and 116: istande möjligheter att lösa stru
Page 117 and 118: saknar vetenskaplig grund. Ständig
Page 119 and 120:
nen. För att lösa dem omdefiniera
Page 121 and 122:
let är inte tillgängligt. Med erf
Page 123 and 124:
dessa områden än i andra. Utöver
Page 125 and 126:
dologiska svårigheter, bristande r
Page 127 and 128:
om man kan räkna barns och ungdoma
Page 129 and 130:
i svenska språket. Projektet var i
Page 131:
Regeringens proposition 1997/98:165
Page 134 and 135:
w ge deltagarna verktyg och insikte
Page 136 and 137:
för äldre ungdomar som efter proj
Page 138 and 139:
w stimulera flickor att välja it-b
Page 140 and 141:
2. Studie- och yrkesvägledare med
Page 142:
utveckling och ändra de negativa a
show all

Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?