Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

More documents

Recommendations

Info

för att behålla närpolisen i Fittja. En del kontakter har också tagits mellan politiker på högre nivå. Men det arbetet har hittills inte inneburit något konkret, utan stannat vid förhoppningar och löften: ”Närpolisens chef har uppgett att man har som avsikt att medverka i projektet, såsom det var planerat, om man lyckas rekrytera fler poliser.” (Fältprojektets självutvärdering.) Liknande klagomål har funnits också rörande samverkan med den lokala arbetsförmedlingen. I sin självutvärdering skriver projektet Företagsamma kvinnor i Fittja: ”Socialtjänsten och Arbetskraft Fittja, vilka skulle förse projektet med deltagare, har haft svå- righeter att fullfölja sitt uppdrag. Socialtjänsten har förklarat detta med att de startade med att prioritera att männen kom ut i arbetslivet och att det är svårt att ’hitta kvinnorna’ därför att social- akterna är registrerade på männen. Från hösten 2000 har socialtjänsten löst problemet och fyllt projektet med deltagare. Arbetskraft Fittja har ej angivit varför de inte har kunnat rekrytera tillräckligt många kvinnor till projektet.” Försäkringskassan har, såvitt jag vet, aldrig samarbe- tat med något projekt inom någon av satsningarna i norra Botkyrka. De har heller aldrig varit represen- terade i de områdesgrupperna, trots förväntningar från dessa. Det säger sig självt att försäkringskassan är en nödvändig samarbetspart när det gäller arbets- marknadsfrågor och frågor om sociala åtgärder. Projektet Fittja bro, med flera lokala enheter av statliga och andra utomkommunala institutioner bland sina samarbetspartners (arbetsförmedlingen, försäkringskassan, polisen, vårdcentralen samt ytter- ligare några andra), ger följande allmänna kommen- tar i sin självutvärdering: ”De svårigheter vi stött på i samarbetet har främst varit bristen på tydlighet i uppdrag hos våra samverkansaktörer. Exempelvis bygger samverkan inom ramen för familjecentralen på att även landstinget har formulerat tydliga uppdrag 66 som är förankrade hos medarbetarna samt att resurser tilldelas. Så har ej varit fallet och vi upp- lever att landstingets otydlighet och hierarkiska organisation har påverkat samarbetet negativt. Detta har resulterat i att våra medarbetare fått dra ett tungt lass i våra samverkansfrågor.” Det finns andra exempel på svårigheter i samarbetet med lokala enheter av statliga institutioner som inte gäller själva storstadssatsningen, men som har stora konsekvenser för de mål satsningen är inriktad mot. Som exempel här kan tjäna samarbetet mellan Södertörns högskola och Mångkulturellt centrum, inlett år 1996 och till stora delar avbrutet år 2000. Samarbetet gällde ett antal universitetskurser pla- cerade i Fittja gård, viss forskning, samt ett bibliotek som användes både av studerande och allmänheten. Orsaken till att samarbetet upphörde var högskolans finansiella svårigheter som ledde till besparingar och flyttning av kurser från Fittja gård till högskolans centrala campus i Flemingsberg. Bortsett från innehållet var samarbetet mellan de två organisationerna på Fittja gård en profilfråga för Fittja. Med tanke på stigmatiseringen av Fittja hade samarbetet stor betydelse för förbättringen av Fitt- jas status. Högskolan valde att flytta från Fittja trots försök från Mångkulturellt centrums sida att under- lätta en fortsättning. Inte ens kommunens förslag att ta på sig viss finansiering kunde rädda samarbetet. Utflyttningen skedde under samma tidsperiod som regeringen planerade att satsa 100 miljoner på att förbättra situationen i Fittja. Bristande samverkan motverkar helt uppenbart gemensamma, överordnade syften. Å ena sidan för- söker regeringen förbättra situationen i invand- rartäta områden med hjälp av extra satsningar. Å andra sidan motverkas möjligheterna att åstad- komma resultat av bristande samordning mellan olika statliga institutioner. Samverkan med näringslivet Trots den betoning på samarbete med näringslivet som återfinns i både statliga och kommunala dokument, är det få projekt inom vilka man tänkt på, eller
lyckats med, att samarbeta med privata företag. Det tycks finnas en förväntan bland projektansvariga att försök till samarbete med den privata sektorn lätt slutar i fiasko. Ett fåtal projekt som verkligen försökt samarbeta har de facto också misslyckats. Ett projekt som tagit flera steg mot ett samarbete med den privata sektorn är projektet Vy 2001. De ansvariga för detta projekt satsade mycket tid, resurser och energi på att skapa samarbete mellan olika aktörer i Hallunda/Norsborg: kommunala och statliga enheter, föreningslivet, näringslivet och lokalbe- folkningen. Projektets mål var bland annat att skapa ett övergripande nätverk för att understödja ”presen- tation av unga människors idéer och företag, sym- posier och föredrag”. Planerade samarbetspartners i projektet var Norsborgs centrum och Hallunda centrum. Norsborgs centrum tackade från början nej till samarbete. Hallunda centrum deltog i planerings- fasen men hoppade av i sista minuten. Detta trots att projektet, enligt en extern utvärderare, ökade Hallunda centrums omsättning påtagligt den lördag då man genomförde sitt festevenemang (Holmdahl 2001). Projektansvariga lyckades bara mobilisera ett fåtal företag som bidrog med begränsade resurser (i form av t.ex. annonsering, material och transport). Bland de företag som aldrig deltog i några möten återfinns även sådana som själva fått resurser från Fittjasatsningen (t.ex. Bo Granqvist ab). Jag vill peka på ännu en fråga som, utan att ha direkt koppling till storstadssatsningen, likväl får stora konsekvenser för densamma. Det är en fråga som med all önskvärd tydlighet illustrerar svårig- heterna när det gäller samarbete med både lokala enheter av statliga institutioner och privata företag. Frågan, som för Fittjas vidkommande brukar kallas ”Forvägsproblematiken”, rymmer en problematik av stor relevans för alla invandrartäta kommundelar. Här nedan kommer jag använda mig av benämningen ”ebo-problematiken” (ebo=eget boende), den som vanligen används av kommunala tjänstemän. Ebo-problematiken är resultatet av det nuvarande systemet för flyktingmottagande i landet. Före 1994 fick personer som sökte uppehållstillstånd i Sverige bo på särskilda förläggningar. När tillståndet var klart erbjöds de bostad i en viss kommun. Sedan 1994 är dessa regler ändrade. På grund av besparingar och långa väntetider, har nyanlända fått rätt att bosätta sig var de vill i väntan på beslut. Rätten att själv välja sin bostad har skapat en kanaliseringsprocess som lett – och <strong>fortfarande</strong> leder – till en ständig förstärkning av invandrartätheten i redan invandrartäta kommundelar. För att hitta bostad och kunna teckna det avtal Migrationsverket kräver vänder sig nyanlända invandrare/flyktingar till vänner, släktingar och landsmän som i flertalet fall bor i redan invandrartäta områden. Därmed hamnar också alltfler nyanlända i samma invand- rartäta områden i en ständigt självförstärkande pro- cess. Året 2000, till exempel, anlände 2 700 asylsö- kande till stockholmsregionen. På grund av den ovannämnda kanaliseringsprocessen hamnade 520 av dessa i Botkyrka kommun, därav ca 25% i Fittja. Genom att denna ackumulering sker samtidigt som resursstarka personer flyttar ut, skapas en hierarki där det som uppfattas som ”svensktäta” områden ligger i toppen, medan ”invandrartäta” hamnar på botten. Ebo-problematiken leder också, enligt min personliga iakttagelse, till förstärkningen av en svart arbetsmarknad som inte närmare kan diskuteras i denna rapport. De negativa följderna av ”ebo-lagen” är kända hos både kommunala och riksdagspolitiker. Flera gånger har kommunalpolitiker – även från Bot- kyrka kommun – gjort framstötar för att få lagen ändrad (se t.ex. Dagens Nyheter 13 okt. 2001). Bot- kyrka kommun har skrivit till och kontaktat Invand- rarverket (och senare Migrationsverket) och dess lokalkontor i flera omgångar för att lösa problemet. Hittills har dock inga konkreta resultat nåtts. Eftersom förutsättningarna hittills visat sig omöj- liga att ändra, har introduktionsenheten i Botkyrka kommun inrättat flera projekt för att försöka lösa problemet med andra metoder. Man har samar- betat, eller tänker samarbeta, med glesbefolkade kommuner (till exempel Härnösand, Strängnäs och Hudiksvall) för att, med hjälp av information och besöksresor, locka nyanlända flyktingar till dessa kommuner. Men på grund av strukturella svårig- heter har man hittills lyckats bara i ett fåtal fall. Kommunens arbetsmarknadsförvaltning har också försökt påverka situationen genom att skicka ut 67
Page 1 and 2:
STORA FISKAR äter fortfarande små
Page 3 and 4:
Innehåll FÖRORD 5 FÖRFATTARENS F
Page 5:
Förord Integration och segregation
Page 9 and 10:
Bakgrund Tidigare erfarenheter Den
Page 11 and 12:
Utvärderingen i Botkyrka kommun Ut
Page 13 and 14:
w Dokument producerade av projekten
Page 15 and 16: Några ofullkomligheter i det svens
Page 17 and 18: Diskontinuitet har alltid varit en
Page 19 and 20: ningen) gjorts inom området. Blomm
Page 21 and 22: nering på arbetsmarknaden (Regerin
Page 23 and 24: Botkyrka kommuns modeller för ingr
Page 25 and 26: utbildning för alla åldrar. Botky
Page 27 and 28: Ingripandemodell för storstadssats
Page 29 and 30: 4. Trygghet Önskvärda resultat: a
Page 31 and 32: arna. Dessa förändringar är sär
Page 33 and 34: Målformuleringar Jag har redan ber
Page 35 and 36: Målet att öka förvärvsfrekvense
Page 37 and 38: man ville göra projektens arbete m
Page 39 and 40: sådan statistik innebär ett både
Page 41 and 42: w Leda satsningen och samordna proj
Page 43 and 44: w därvid speciellt beakta möjligh
Page 45 and 46: sina aktiviteter inte fick plats i
Page 47 and 48: men inte har möjligheten att genom
Page 49 and 50: skulle eller inte skulle delta i gr
Page 51 and 52: Några förslag till förenkling oc
Page 53 and 54: Utan mandat är det nästan omöjli
Page 55 and 56: kommande generationer, för att dä
Page 57 and 58: ett sätt att fylla ut, ”berika
Page 59 and 60: tillfälle samlades kvinnorna till
Page 61 and 62: svårigheten att hela tiden produce
Page 63 and 64: Samverkan ”Samverkan” utgör et
Page 65: för den framtida arbetsmarknaden,
Page 69 and 70: andra två delarna av höghusområd
Page 71 and 72: kvinnor som inte överensstämmer m
Page 73 and 74: potentiella svårigheterna och seda
Page 75 and 76: På grund av otydlig begreppsanvän
Page 77 and 78: folkningen inbjöds komma för att
Page 79 and 80: för samhällsarbete och mobiliseri
Page 81 and 82: eningar pekar på föreningarnas ro
Page 83 and 84: Men hänvisning till Juan Velásque
Page 85 and 86: vistats i deras lägenhet tills de
Page 87 and 88: Med denna definition arbetar först
Page 89 and 90: ia. Ett annat paradigm är den ”o
Page 91 and 92: ”Hur värderar man kunskap? Vilka
Page 93 and 94: akom den bristande överensstämmel
Page 95 and 96: sammar jag just detta senare - mark
Page 97 and 98: ansökningar som dekorerats med ter
Page 99 and 100: Projektorganisation, Fittjasatsning
Page 101 and 102: pel har jag sällan sett arbetsmark
Page 103 and 104: på politikernas bristande möjligh
Page 105 and 106: skolorna inte någon strategi för
Page 107 and 108: Resultat En tillfredställande resu
Page 109 and 110: satsningen drogs igång i slutet av
Page 111 and 112: grund av kriminalitet och/eller mis
Page 113 and 114: april 2001 med 145 deltagare, från
Page 115 and 116: istande möjligheter att lösa stru
Page 117 and 118:
saknar vetenskaplig grund. Ständig
Page 119 and 120:
nen. För att lösa dem omdefiniera
Page 121 and 122:
let är inte tillgängligt. Med erf
Page 123 and 124:
dessa områden än i andra. Utöver
Page 125 and 126:
dologiska svårigheter, bristande r
Page 127 and 128:
om man kan räkna barns och ungdoma
Page 129 and 130:
i svenska språket. Projektet var i
Page 131:
Regeringens proposition 1997/98:165
Page 134 and 135:
w ge deltagarna verktyg och insikte
Page 136 and 137:
för äldre ungdomar som efter proj
Page 138 and 139:
w stimulera flickor att välja it-b
Page 140 and 141:
2. Studie- och yrkesvägledare med
Page 142:
utveckling och ändra de negativa a
show all

Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?