Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

kade när jag diskuterade instabiliteten i områden att
en del lever som i ett väntrum inför en flytt vidare,
till andra områden eller länder. En del inväntar sin
pensionering för att flytta tillbaka till det gamla
hemlandet. Och en del bor fysiskt i dessa områden
samtidigt som de mentalt befinner sig i ett annat
land. Jag känner en familj i Fittja som på grund av
sitt politiska engagemang för hemlandet har var-
dagliga kontakter med hela världen, men som inte
har en aning om satsningarna i Fittja.
Givet den variation som finns i de tre kommun-
delarna är det svårt att kalla dem lokala samhällen.
Ett lokalt samhälle – av typen by eller, som i en stor-
stad, ett ”China Town” – kännetecknas vanligen av
homogena grupper. Dessa kommundelar däremot,
utgör korsvägar där heterogena grupper med rötter
och fötter i hela världen träffas. De parabolantenner
som är fästade vid vart och vartannat balkongräcke
är som flaggor för dessa korsvägar.
Det är inte bara själva områdena som känneteck-
nas av mångfald och komplexitet utan också varje
invånares livshistoria. Låt mig skissera två exempel
som tydliggör denna komplexitet:
Feridoon 14 är en iranier som bor med sin fru och
två döttrar i Fittja. På grund av sitt politiska enga-
gemang mot den iranska islamiska regimen tvangs
han år 1985 fly från Iran till före detta Sovjetunio-
nen. Han är azerbajdjansk- och persisktalande och
talar därtill lite ryska sedan sin vistelsetid i före detta
Sovjetunionen (Tashkent). Under åren i Tashkent
gifte han sig med Shirin som är rysk- och kirgisisk-
talande. Kirgisiska och azerbajdjanska tillhör båda
den turkiska språkfamiljen och står lika nära var-
andra som till exempel svenska och danska. Kom-
munikationen mellan man och hustru sker delvis på
ryska och delvis genom att man använder för kirgi-
siskan och azerbajdjanskan gemensamma ord.
Familjen flyttade till Sverige efter socialismens
fall. Feridoon kom år 1992 och Shirin två år senare,
tillsammans med parets då fyraåriga dotter som är
född i Tashkent. I Sverige har paret fått en dotter
till, som nu är sex år gammal. Barnen behärskar
svenska men inte deras föräldrar. Det finns inget
riktigt gemensamt språk hemma. Mamman talar
ryska med sina barn. Pappan talar delvis ryska och
delvis svenska. Barnen talar svenska sinsemellan.
84
Feridoon arbetar som butiksbiträde i ett varuhus
och Shirin som vårdbiträde på ett ålderdomshem.
De är fast anställda och arbetar heltid. Båda klarar
sina arbeten med ett bristfälligt språk som de lärt
sig under några introduktionskurser i början, samt
genom den begränsade kontakt de har med svensk-
talande personer på sina arbetsplatser.
Största delen av den tid som inte går åt till arbe-
tet ägnar Feridoon åt en politisk organisation som
kämpar mot den islamiska regimen i Iran. Han har
varit politiskt aktiv sedan 17-årsåldern. Han har
suttit i fängelse både före och efter revolutionen.
Han har också förlorat en av sina bröder på grund
av dennes politiska aktivitet mot den islamiska regi-
men, som avrättade honom bara 25 år gammal. En
av bröderna har också skadats fysiskt och mentalt av
tortyr i fängelset. Politisk aktivitet är en förpliktelse
för Feridoon. Men trots sitt djupa intresse för politik
kan han nästan ingenting om den svenska politiken.
Shirin lägger all den tid hon kan på extraarbete.
Hon behöver pengar för att stödja sin gamla mamma
i Tashkent och sitt brorsbarn som bor med mamman.
Barnet har förlorat sin mamma i en bilolycka och
pappan sitter i fängelse på grund av sin inblandning
i narkotikahandel. Shirin har förgäves försökt ordna
uppehållsstånd till sin mamma och till barnet. Inte
heller hon vet särskilt mycket om de satsningar som
pågår i Fittja.
Marja bor med sin man och tre barn i Alby. De
är kristna från Irak och flyttade till Sverige under
Kuwait-kriget. Barnen är i skolåldern och går i
skolan. Familjen äger en pizzeria där både man och
hustru arbetar. Pizzerian går inte dåligt, men kräver
mycket tid och energi av paret. Marja börjar arbeta
klockan nio på morgonen och slutar vid fyratiden
för att hinna hem till barnen. Mannen börjar lite
senare, vanligtvis klockan tio, men arbetar sedan till
midnatt. Både har nära släktingar i Irak som behö-
ver deras stöd. På grund av den ekonomiska blocka-
den har priserna stigit skyhögt i Irak. Marjas pappa,
en pensionerad ingenjör, har en månatlig inkomst
som inte räcker till mer än några paket cigaretter.
För att stödja sina släktingar är paret tvungna att
acceptera det hårda arbete som krävs för att driva
en pizzeria. Det har också hänt att paret har stöttat
släktingar som sökt asyl i Sverige. Släktingar som