Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN
Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN
Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”Hur värderar man kunskap? Vilka erfarenheter<br />
eller kunskaper är man beredd att betala för?<br />
Utbildning värderas alltid högst, trots att det kan<br />
vara andra kvalifikationer som är mest använd-<br />
bara …” (2002:23)<br />
Bristande överensstämmelse<br />
mellan retorik och praktik<br />
Jag ska börja diskussionen om bristande överens-<br />
stämmelse mellan retorik och praktik med att upp-<br />
repa ett stycke jag redan citerat ovan:<br />
”… vi politiker både vill och kan släppa ifrån oss<br />
makt till de boende, och det råder en bred samsyn<br />
kring att det behöver också de kommunala tjäns-<br />
temännen göra. Jag vet att vi har massor med<br />
ambitiösa tjänstemän runt om i kommundelarna<br />
som känner trycket att så fort som möjligt åstad-<br />
komma resultat, men demokrati och inflytande<br />
är en känslig process som måste få ta tid. Alla<br />
erfarenheter hittills pekar mot att resultatet blir<br />
bättre om vi skyndar långsamt.” (Messing 2000,<br />
Sommarbrev till kommunerna)<br />
”Vi politiker både vill och kan släppa ifrån oss makt<br />
till de boende” – men inträffar det i praktiken? Kul-<br />
turdepartementets egna riktlinjer för lokala utveck-<br />
lingsavtal liksom också de arbetsmetoder som valts<br />
för de lokala utvecklingsavtalen innebär att frågan<br />
i praktiken måste besvaras med nej. I riktlinjerna<br />
ger regeringen detaljerade direktiv om var och hur<br />
pengarna ska användas.<br />
”De lokala avtalen ska syfta till att förbättra sys-<br />
selsättning och arbetskraftdeltagande i de utsatta<br />
kommundelarna. Av avtalen ska framgå hur sta-<br />
tens ekonomiska stöd avses användas och vilka<br />
insatser respektive kommun ska genomföra i<br />
samverkan med andra aktörer. Detta i syfte<br />
att främja utvecklingen mot de långsiktiga och<br />
övergripande mål samt målområden som angi-<br />
vits ovan. I utvecklingsavtalen ska vidare finnas<br />
lokalt framtagna mål och en åtgärdsplan. De<br />
lokala målen ska kopplas till de ovan angivna<br />
målen för storstadspolitiken. Vidare ska en redo-<br />
visning finnas av de insatser som görs av statliga<br />
myndigheter i anslutning till de verksamheter<br />
som avtalen avser. De boende i de aktuella kom-<br />
mundelarna ska engageras i såväl målformule-<br />
ringen som i framtagande av åtgärdsplanen. I<br />
avtalen ska också finnas en redovisning av hur<br />
kommunen kommer att kvalitetssäkra den verk-<br />
samhet som avtalet avser vad gäller uppföljning,<br />
utvärdering och erfarenhetsspridning …”<br />
Vad händer då om kommunen själv, exempelvis efter<br />
påtryckning från boende ”engagerade i såväl målfor-<br />
muleringen som i framtagande av åtgärdsplanen”, väljer<br />
att satsa på ett annat område än det som valts ut av<br />
regeringen? Eller vad händer om kommunen själv,<br />
exempelvis efter påtryckning från boende ”enga-<br />
gerade i såväl målformuleringen som i framtagande av<br />
åtgärdsplanen”, väljer att arbeta på ett annat sätt än<br />
som specificerats i avtalen mellan kommunen och<br />
staten, men kommer fram till ett bättre resultat?<br />
Bortsett från de detaljerade riktlinjerna så under-<br />
lättar inte heller de valda arbetsmetoderna boende-<br />
delaktighet i ”såväl målformulering som i framtagande<br />
av åtgärdsplan”. Jag har redan diskuterat det faktum<br />
att signalerna alltid kommer bara några månader<br />
innan regeringen fattar beslut om en speciell sats-<br />
ning. Under denna tid hinner man, i kommunerna,<br />
bara med att samla in de projekt som redan formule-<br />
rats och skicka till regeringen. Man hinner inte enga-<br />
gera boende i ”såväl målformulering som i framtagande<br />
av åtgärdsplan”. Det gör man inte heller under de fyra<br />
år – politikens mandatperiod – som vanligtvis utgör<br />
den maximala längden för en enskild satsning.<br />
Den bristande överensstämmelsen mellan retorik<br />
och praktik är lika stark på kommunal som på natio-<br />
nell nivå. När Fittjasatsningen sattes igång gjorde<br />
begreppen ”underifrånperspektiv”, ”boendedelak-<br />
tighet” och några till, insteg på bred front i alla<br />
dokument, projektansökningar, möten osv. Men<br />
likväl gick 25 miljoner av de första 40 miljonerna<br />
direkt till traditionella projekt inom de kommunala<br />
förvaltningarna. Jag har redan diskuterat de organi-<br />
satoriska orsakerna bakom denna resursfördelning<br />
(s. 56–60) och behöver därför inte upprepa mig här.<br />
Efter heta diskussioner om detta beslut mellan<br />
Fittjasatsningens projektledare och de kommunala<br />
förvaltningarna samt därtill upprepade diskussioner<br />
91