Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

More documents

Recommendations

Info

näringslivet, ska jag nämna den ”översyn av områ- desarbete” som diskuterades i kapitlet om storstads- satsningens organisation. ”Översynen” remitterades till sex kommunala förvaltningar, sex statliga lokala organisationer, två privata företag och några andra enheter. Samtliga kommunala förvaltningar svarade på remissen. Bland de statliga organisationerna svarade bara tre, dvs. hälften, och av de privata organisationerna – ingen. Samverkan med föreningar Generellt sett har föreningar varit aktiva samarbets- partners, både i projekt och i andra aktiviteter kopp- lade till storstadssatsningen. Enligt Mångkulturellt centrums enkätundersökning spelade invandrarför- eningarna den viktigaste rollen i mobiliseringen av Fittjas befolkning när det gällde att delta i möten anordnade av Fittjasatsningen (Hosseini-Kaladjahi 2001:51–54). Föreningsråden har alltid haft aktiva representanter i områdesgrupperna. När det gäller min egen utvärdering har föreningarna varit bland de mest aktiva när det gällt att skicka in självutvär- deringar för sina projekt. Trots det har det funnits en del spänningar i samarbetet med föreningarna. Men de härrör inte från bristande samarbetsvilja från föreningarnas sida, utan från strukturella omständigheter rörande arbetstid, mål och organisation. Projektet Förenings- råd i Alby ger exempel i sin självutvärdering: ”En viss tidsbrist hos områdesgruppens deltagare har märkts av. Det är vissa svårigheter att föra ut föreningarnas speciella förutsättningar att genomföra uppdrag (ofta ideellt arbetande funktioner) i jämförelse med kommunala för- valtningar där man har anställd personal som arbetar dagtid. Svårigheter har bland annat dykt upp vid planering av möten då tjänstemän ofta vill ha dem på dagtid och föreningar på kvällstid ...” Faktum är att aktiva personer inom olika fören- ingar (särskilt från föreningsrådet i Fittja) flera gånger bjudit kommunala tjänstemän och politiker 70 att besöka föreningarna på deras aktiva tider (dvs. på kvällstid) men, så vitt jag vet, har sådana besök mycket sällan förverkligats. Det är en förenkling förstås, om vi betraktar strukturella omständigheter som endast en fråga om tid. Mina erfarenheter, både från materialinsam- lingen inför utvärderingen av storstadssatsningen och från mitt personliga engagemang i ett antal invandrarföreningar, pekar på flera samverkande, strukturella omständigheter som försvårar samarbetet med föreningar: w I motsats till tjänstemän som satsar sin arbetstid på samarbete har föreningsmedlemmarna sitt dagliga värv förlagt till sina arbetsplatser. De är därför tvungna att satsa sin fritid på samarbete. Det finns också en outtalad inställning bland politiker och tjänstemän att allt som görs av för- eningar ska vara frivilligt. Praxis tillåter bidrag till föreningar, men inte att enskilda arvoderas. Resultatet blir i praktiken alltid ett arbete utan betalning. De flesta kan säkert satsa en kväll per månad på ideellt arbete, men få kan göra det flera gånger per vecka, som krävs av satsningen. w Föreningar har ofta en bredare aktivitetsarena än kommundelen där de är placerade. Till exempel har en del föreningar med lokaler i Fittja en med- lemskår som kommer inte bara från Fittja, utan också från andra delar av Botkyrka kommun, storstockholm och i vissa fall även från andra städer i Sverige eller andra länder. Om vi antar att föreningsstyrelsen är – och bör vara – lojal mot sina medlemmar, så blir det svårt för styrelsen att samarbeta kring aktiviteter som är irrelevanta för en del av de egna medlemmarna. w Invandrarföreningar har inte alltid integrationen till det nya samhället som självklart syfte för sina aktiviteter. En del föreningar kämpar för att bevara medlemmarnas ursprungliga kultur. En del föreningar försöker, inom ramen för det öppna svenska samhället, gestalta en kulturell gemenskap som på grund av politiska eller andra hinder inte kunnat förverkligas i ursprungslan- det. I vissa extrema fall kan det hända att en för- ening arbetar aktivt mot integration, till exempel genom att hävda värderingar rörande barn och
kvinnor som inte överensstämmer med grundläg- gande mänskliga rättigheter. w Invandrarföreningar är inte sällan rörliga. Av kul- turella eller strukturella anledningar är de inte alltid särskilt väletablerade. De som sitter i styrelsen idag är inte nödvändigtvis kvar nästa månad (se Fundberg 1996:20, 28). Man kan således inte garantera kontinuitet i deras aktiviteter. Konti- nuiteten kan också drabbas av konflikter som utgör en förlängning av ideologiska eller kultu- rella konflikter i hemländer. (se Hosseini-Kalad- jahi 1998:63–65 för en längre diskussion) För att kringgå en del av dessa svårigheter och för att eventuellt kunna sammanföra föreningar med lik- nande integrationssyfte har kommunledningen satt upp vissa villkor för samarbetet. För att medverka till finansieringen av ett föreningsprojekt krävde man att det skulle utgöra ett samarbete mellan minst tre för- eningar. Man kanaliserade också finansieringen till föreningar genom föreningsråden. Trots viss fram- gång har dessa formaliseringsåtgärder haft sina bris- ter. I självutvärderingen av Samordningsprojektet inom Fittja föreningsråd, som syftade till att ”samordna och lyfta fram föreningslivet i Fittja” står: ”Det visade sig att de största svårigheterna varit bidragshanteringen som för en del kändes orätt- vis, men vid ett seminarium om föreningsrådets framtida roll ville man ha kvar föreningsrådet men utan penninghantering. /.../ Att tvinga tre föreningar till gemenskap visade sig ganska ogörligt, då det inkräktade på fören- ingens integritet och det blev i stort sett en av de tre föreningarna som hanterade projektet. De andra två var endast med på papperet speciellt om man var från olika etniska grupper.” Det verkar som om också kommunen förstått de strukturella hinder som finns för ett sådant samarbete mellan föreningar. De förutsättningar som gavs för Fittjasatsningen har inte upprepats i de andra två kommundelarna. Även i Fittja har föreningsrå- det övergått till att istället för de tidigare kraven ”göra upp noggranna kriterier för bidragen” eller göra projekten ”öppna för alla”. Istället för att genom föreningsrådet tvinga för- eningar till ett samarbete som inte lever upp till förväntningarna, verkar det rimligare att bygga samarbetet med föreningarna på selektivitet. Det vill säga tänka i första hand på den duglighet som varje förening har för samarbete inom speciellt integra- tionsfrågor och kräva av de föreningar som kom- merifråga att de bidrar med det de faktiskt kan. De flesta kan säkert satsa en kväll per månad på ideellt arbete, men få kan göra det flera gånger per vecka, som krävs av satsningen. Genom ett mer aktivt urvalsförfarande skulle vi undvika att belasta föreningar med uppgifter som ligger utanför deras kapacitet. Vi skulle samti- digt uppmuntra föreningarna till en positiv konkur- rens som förhoppningsvis ökade deras intresse för integrationsfrågor. Faktum är att formaliseringsåtgärder av den typ som diskuterats ovan förvandlar föreningarna till ännu en byråkratisk förvaltning, något som helt stri- der mot deras roll som frivilligorganisationer. För att erhålla pengar skriver föreningar på avtal som formuleras av kommunen, men – som vi har förstått genom ovannämnda citat från självutvärderingen – paradoxen dyker upp i samma stund som de påbör- jar det praktiska arbetet. Förslaget om ett mer selektivt samarbete med för- eningar ska naturligtvis inte tolkas som en kritik mot föreningsråden. Föreningsråden kan <strong>fortfarande</strong> ha sina positiva funktioner, både i samarbetet mellan kommunen och föreningarna och i sambetet mellan föreningarna inbördes. Men förutsättningen för ett bra samarbete är att det baseras på frivillighet. Några mönster i samarbetet mellan olika aktörer För alla de former av samarbete som diskuterats ovan kan man urskilja ett negativt samband mellan en organisations makt och dess vilja till, eller villkor för, samarbete. Ju mäktigare en organisation är, desto mindre villig är den att samarbeta med 71
Page 1 and 2:
STORA FISKAR äter fortfarande små
Page 3 and 4:
Innehåll FÖRORD 5 FÖRFATTARENS F
Page 5:
Förord Integration och segregation
Page 9 and 10:
Bakgrund Tidigare erfarenheter Den
Page 11 and 12:
Utvärderingen i Botkyrka kommun Ut
Page 13 and 14:
w Dokument producerade av projekten
Page 15 and 16:
Några ofullkomligheter i det svens
Page 17 and 18:
Diskontinuitet har alltid varit en
Page 19 and 20: ningen) gjorts inom området. Blomm
Page 21 and 22: nering på arbetsmarknaden (Regerin
Page 23 and 24: Botkyrka kommuns modeller för ingr
Page 25 and 26: utbildning för alla åldrar. Botky
Page 27 and 28: Ingripandemodell för storstadssats
Page 29 and 30: 4. Trygghet Önskvärda resultat: a
Page 31 and 32: arna. Dessa förändringar är sär
Page 33 and 34: Målformuleringar Jag har redan ber
Page 35 and 36: Målet att öka förvärvsfrekvense
Page 37 and 38: man ville göra projektens arbete m
Page 39 and 40: sådan statistik innebär ett både
Page 41 and 42: w Leda satsningen och samordna proj
Page 43 and 44: w därvid speciellt beakta möjligh
Page 45 and 46: sina aktiviteter inte fick plats i
Page 47 and 48: men inte har möjligheten att genom
Page 49 and 50: skulle eller inte skulle delta i gr
Page 51 and 52: Några förslag till förenkling oc
Page 53 and 54: Utan mandat är det nästan omöjli
Page 55 and 56: kommande generationer, för att dä
Page 57 and 58: ett sätt att fylla ut, ”berika
Page 59 and 60: tillfälle samlades kvinnorna till
Page 61 and 62: svårigheten att hela tiden produce
Page 63 and 64: Samverkan ”Samverkan” utgör et
Page 65 and 66: för den framtida arbetsmarknaden,
Page 67 and 68: lyckats med, att samarbeta med priv
Page 69: andra två delarna av höghusområd
Page 73 and 74: potentiella svårigheterna och seda
Page 75 and 76: På grund av otydlig begreppsanvän
Page 77 and 78: folkningen inbjöds komma för att
Page 79 and 80: för samhällsarbete och mobiliseri
Page 81 and 82: eningar pekar på föreningarnas ro
Page 83 and 84: Men hänvisning till Juan Velásque
Page 85 and 86: vistats i deras lägenhet tills de
Page 87 and 88: Med denna definition arbetar först
Page 89 and 90: ia. Ett annat paradigm är den ”o
Page 91 and 92: ”Hur värderar man kunskap? Vilka
Page 93 and 94: akom den bristande överensstämmel
Page 95 and 96: sammar jag just detta senare - mark
Page 97 and 98: ansökningar som dekorerats med ter
Page 99 and 100: Projektorganisation, Fittjasatsning
Page 101 and 102: pel har jag sällan sett arbetsmark
Page 103 and 104: på politikernas bristande möjligh
Page 105 and 106: skolorna inte någon strategi för
Page 107 and 108: Resultat En tillfredställande resu
Page 109 and 110: satsningen drogs igång i slutet av
Page 111 and 112: grund av kriminalitet och/eller mis
Page 113 and 114: april 2001 med 145 deltagare, från
Page 115 and 116: istande möjligheter att lösa stru
Page 117 and 118: saknar vetenskaplig grund. Ständig
Page 119 and 120: nen. För att lösa dem omdefiniera
Page 121 and 122:
let är inte tillgängligt. Med erf
Page 123 and 124:
dessa områden än i andra. Utöver
Page 125 and 126:
dologiska svårigheter, bristande r
Page 127 and 128:
om man kan räkna barns och ungdoma
Page 129 and 130:
i svenska språket. Projektet var i
Page 131:
Regeringens proposition 1997/98:165
Page 134 and 135:
w ge deltagarna verktyg och insikte
Page 136 and 137:
för äldre ungdomar som efter proj
Page 138 and 139:
w stimulera flickor att välja it-b
Page 140 and 141:
2. Studie- och yrkesvägledare med
Page 142:
utveckling och ändra de negativa a
show all

Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?