OM ARTERNAS UPPKOMST

invecklade lefnadsvilkor och bära prägeln af ett vida högre mästerskap?
I figurlig mening kan man säga, att det naturliga urvalet är dagligen
och stundligen sysselsatt öfver hela verlden med att pröfva hvarje
variation äfven den obetydligaste, förkastande hvad som är dåligt och
behållande och förbättrande det som är godt, stilla och obemärkt,
alltid och allestädes der tillfälle erbjudes arbetande på fulländandet
af hvarje organisk varelse med afseende på dess organiska och oorganiska
lefnadsvilkor. Vi se intet af dessa långsamma förändringar till
framåtskridande, förrän tidens finger visar på en förlupen verldsperiod,
och då är vår blick i de längesedan förflutna geologiska perioderna
så otillräcklig, att vi ingenting annat se, än att lifsformerna
nu äro helt andra än de varit.
För att en högre grad af modifikation under århundradens lopp
skall kunna uppkomma, är det nödvändigt, att en varietet, en gång
bildad, ånyo varierar om också först efter en längre period, och att
dess variationer bibehållas om de äro goda, och så vidare. Ingen
naturhistoriker skulle väl vilja neka, att varieteter stundom förekomma,
som mer eller mindre afvika från föräldrarnas stamform; men att
denna förvandlingsprocess skulle kunna fortgå i oändlighet, det är ett
antagande hvars riktighet måste bedömas efter dess öfverensstämmelse
med de allmänna naturföreteelserna och efter dess förmåga
att förklara desamma. Den vanliga åsigten, att föränderligheten icke
kan öfverskrida en viss gräns, hvilar lika väl blott på ett antagande.
Ehuru det naturliga urvalet blott kan verka i och för hvarje
varelses bästa, så beröras deraf äfven egenskaper och bildningar,
som vi blott kunna tillägga en underordnad vigt. Om vi finna bladätande
insekter gröna, barkätande gråspräckliga, fjellripan om vintern
hvit, om vi se, att skotska ripan har ungefär hedens färg, orren torfmossens,
så hafva vi skäl att antaga, att sådana färger äro nyttiga för
de nämda insekterna och fåglarna och tjena dem till skydd. Om riporna
icke under någon period af sitt lif voro utsatta för ödeläggelse,
så skulle de föröka sig till oändligt antal; de äro utsatta för förföljelse
af roffåglar, som upptäcka sitt byte med sin skarpa syn; i vissa trakter
af Europa har man varnat för hvita dufvor, emedan de så lätt bli