OM ARTERNAS UPPKOMST

ma ursprung. Deraf kommer det att gamla och utdöda former äro
ofta i en viss ringa grad mellanformer i karakterer emellan deras
modifierade afkomlingar eller emellan sina sidoslägtingar.
I naturen blir saken mera invecklad än schemat föreställer, ty
grupperna hafva blifvit talrikare, deras varaktighet har varit ytterligt
olika och de hafva modifierats i olika grad. Då vi ega blott sista volymen
af det geologiska arkivet, och det i mycket dåligt skick, hafva
vi icke rätt att vänta oss kunna utom i några få fall fylla upp de
vidsträckta luckor i det naturliga systemet och på detta sätt förena
skilda familjer eller ordningar. Allt hvad vi hafva rätt att vänta är
att de grupper, som hafva inom kända geologiska perioder undergått
mycken modifikation, skulle i de äldre formationerna något närma
sig hvarandra, så att de äldre medlemmarna skilja sig mindre från
hvarandra i några af sina karakterer än de nu lefvande medlemmarna
af samma grupper; och enligt våra bästa palæontologers samstämmiga
bevis är detta ofta förhållandet.
Enligt teorien om härstamning med modifikation förklaras således
på tillfredsställande sätt de stora fakta som röra de utdöda lifsformernas
slägtskapsförhållanden till hvarandra och till lefvande former.
Och de äro fullkomligt oförklarliga enligt hvarje annan åsigt.
Enligt samma teori är det tydligt att faunan i en stor period af
jordens historia bör vara i sina allmänna karakterer ett mellanstadium
emellan den som föregick och den som följde derefter. De arter
som lefde på det sjette stora stadiet i schemat äro de modifierade
ättlingarna af dem som lefde på femte stadiet och stamfäder till
dem som lefde i det sjunde ännu mera modifierade; derföre måste
de i karakterer stå emellan de lefvande formerna ofvan och under.
Vi måste likväl medgifva några föregående formers totala undergång
och i vissa trakter inflyttning af nya former från andra områden
och en hög grad af modifikation under det långa tomrummet
emellan de successiva formationerna. Med dessa medgifvanden är
hvarje geologisk periods fauna otvifvelaktigt i karakterer ett mellanstadium
emellan den föregående och den efterföljande faunan.
Jag behöfver blott gifva ett exempel, nämligen det sätt hvarpå fossilierna
i devoniska systemet, då detta först upptäcktes, med ens af