OM ARTERNAS UPPKOMST

har lemnat två varieteter nämligen m 2 och s 2 , som skilja sig betydligt
från hvarandra och i hög grad från det gemensamma ursprunget A.
Samma process kunna vi följa steg för steg under huru lång tid som
helst: några af dessa varieteter hafva efter hvarje tusental af generationer
bildat en enda mer eller mindre afvikande varietet, andra två
eller tre varieteter och andra åter ingen enda. Varieteterna eller de
modifierade afkomlingarna som härstamma från det gemensamma
ursprunget A tilltaga alltjemt i antal med divergerande karakter.
I schemat är denna process fortsatt till den tiotusende generationen
och i mera sammandragen och förenklad form till den fjortontusende.
Här vill jag dock anmärka, att processen icke alltid försiggår
så regelbundet, som schemat föreställer, ehuru den äfven der synes
något irregulier; det är sannolikt att hvarje form under lång tid blir
oförändrad och sedan åter börja variera. Ej heller är det min åsigt
att de mest divergenta varieteter utan undantag äro de som få väldet
och föröka sig; en mellanform kan ofta ega bestånd en lång tid och
stundom alstra en eller flera modifierade afkomlingar, stundom icke,
ty det naturliga urvalet arbetar alltid för att fylla de platser, som
antingen äro tomma eller illa besatta af andra varelser, och detta
beror på oändligt invecklade förhållanden. Men såsom en allmän
regel kunna vi uttala den satsen, att ju mer olika i skapnad ättlingarna
af en art kunna blifva, ju flera platser i naturens hushållning
äro de i stånd att intaga och i samma mån förökas deras modifierade
afkomma. I vårt schema är successionslinien på regelbundna
afstånd afbruten af små numererade bokstäfver, som beteckna de
former hvilka varit tillräckligt skilda för att anses såsom varieteter.
Men dessa afbrott äro imaginära och kunde inflätas hvar som helst
på mellantider tillräckligt stora att medgifva en ansenlig grad af divergerande
variation.
Då alla de modifierade ättlingarna af en gemensam, vidt utbredd
art, tillhörande ett stort slägte, sträfva att få del af de fördelar som
hafva gifvit deras stamfäder framgång i lifvet, skola de fortfarande
tilltaga i antal och skilja sig i sina karakterer; detta betecknas i figuren
genom antalet divergerande grenar utgående från A. De modifierade
afkomlingarna från de sednare och mer förädlade grenarna i