OM ARTERNAS UPPKOMST

opa. Några få fiskfamiljer bebo nu ett inskränkt område; benfiskarna
kunna hafva haft lika inskränkt utbredningsområde och hafva spridt
sig vida omkring, sedan de i ett mindre haf vunnit sin utveckling.
Vi hafva icke rätt till det antagandet, att hafven alltid hafva varit
så öppna från norr till söder som nu. Just i närvarande tid, om den
malayiska arkipelagen förvandlades till land, skulle de tropiska delarna
af indiska oceanen bilda en vidsträckt och fullständigt omsluten
bassin, i hvilken mången stor grupp af hafsdjur kunde förökas, och
der skulle de vara instängda till dess några af arterna blefve lämpade
för ett kallare klimat och kunde passera de södra uddarna af Afrika
och Australien och på detta sätt uppnå andra aflägsna sjöar.
Af dessa betraktelser, af vår bristfälliga kännedom om andra länders
geologi utom Europas och Förenta Staternas och af den omstörtning
i våra palæontologiska åsigter som de senare tio årens upptäckter
hafva verkat synes det mig lika djerft att uppsätta dogmer
öfver de organiska varelsernas uppträdande på jorden, som för en
naturhistoriker att efter fem minuters landstigning på en kal trakt i
Australien afhandla antalet och utbredningen af landets naturalster.
Om det plötsliga uppträdandet af grupper af beslägtade
arter i de lägsta kända fossilförande lagren.
Det finnes ännu en med den förra sammanhängande svårighet som
är ännu mera allvarsam. Jag menar det sätt, hvarpå många arter i
flera af de stora hufvudafdelningarna i djurriket plötsligt uppträda i
de lägsta fossilförande lagren. De flesta af de argument, som öfvertygat
mig att alla nu lefvande arter af samma grupp härstamma
från en gemensam stamfader, låta nästan med samma kraft tillämpa
sig på de äldsta kända arter. Det kan till exempel icke betviflas,
att alla siluriska trilobiter härstamma från samma krustacé, som
måste hafva lefvat långt före den siluriska perioden, och som sannolikt
föga liknade något kändt djur. Några af de äldsta siluriska
djur såsom Nautilus, Lingula m. fl. skilja sig obetydligt från de nu
lefvande formerna, och enligt vår teori kan icke antagas, att dessa
gamla arter voro stamfäder till alla arter af samma grupper som se-