OM ARTERNAS UPPKOMST

elementet af en art skulle blifvit ytterst overksamt emot en annan
art, under det på samma gång denna andra arts manliga element
är i stånd att fritt befrukta den första arten; ty detta besynnerliga
tillstånd hos reproduktionssystemet kunde icke vara fördelaktigt för
någondera arten.
Om vi betrakta sannolikheten för det naturliga urvalets verksamhet
att göra arterna sinsemellan fruktsamma, befinnes en stor
svårighet ligga i tillvaron af många gradvisa öfvergångar från obetydligt
förminskad fruktsamhet till absolut ofruktsamhet. Det må
medgifvas, att enligt ofvan utvecklade grundsats det skulle gagna
en art under bildning att vara till en viss ringa grad ofruktsam vid
kroasering med dess stamform eller med någon annan varietet; ty
ett mindre antal hybridiserade och försämrade afkomlingar skulle
då kunna blanda sitt blod med de nya under bildning varande arterna.
Men den som vill göra sig möda att reflektera öfver de stadier
genom hvilka denna första grad af ofruktsamhet skulle förökas genom
naturligt urval till den höga grad, som är allmän för arter, hvilkas
olikheter blifvit så stora, att de upptagas i skilda slägten eller familjer,
han skall finna ämnet ytterligt inveckladt. Efter mogen öfverlägning
synes det mig, att detta icke kan vara en följd af naturligt urval,
ty det kunde icke hafva varit af någon direkt nytta för ett djur att
med svårighet kroaseras med en annan individ af olika varietet och
på detta sätt lemna få afkomlingar; sådana individer kunde följaktligen
icke hafva blifvit utvalda eller bibehållna. Eller låt oss taga två
arter, hvilka i sitt nuvarande tillstånd vid kroasering lemna några få
ofruktsamma afkomlingar; hvad finnes här som skulle gynna de individer,
hvilka råkade att vara begåfvade med en obetydligt högre grad
af ofruktsamhet, hvilka på detta sätt stodo ett steg närmare absolut
ofruktsamhet? Ett framåtgående af detta slag måste, om teorien för
det naturliga urvalet här kan användas, oupphörligen hafva inträffat
med många arter, ty en mängd äro sinsemellan fullkomligt ofruktsamma.
Vi hafva visserligen skäl att tro, hvad de sterila, könlösa
insekterna beträffar, att modifikationer i deras kroppsbildning och
fruktsamhet blifvit långsamt samlade af det naturliga urvalet, då
samhället som de tillhörde derigenom fick en viss fördel öfver an-