OM ARTERNAS UPPKOMST

djurgrupper, huru mycket de än skilja sig från hvarandra i skapnad
och vanor, genomgå liknande embryonala stadier, kunna vi vara
förvissade om, att de alla härstamma från en stamform och derföre
äro nära beslägtade. Gemensamhet i embryonal bygnad uppenbarar
således gemensamhet i härkomst, men olikhet i embryonal utveckling
bevisar icke olikhet i härkomst, ty i en af de två grupperna
kunna utvecklingsstadierna hafva blifvit undertryckta eller blifvit i
så hög grad modifierade genom lämpande efter nya lefnadsvanor, att
de icke längre äro igenkänneliga. Till och med i grupper i hvilka de
fullväxta hafva blifvit modifierade i ytterlig grad uppenbaras ofta
det gemensamma ursprunget genom larvernas skapnad; vi hafva till
exempel sett att cirripederna genom sina larver med ens igenkännas
tillhöra den stora klassen Crustacea. Då embryots skapnad i allmänhet
visar oss mer eller mindre fullständigt bygnaden af dess mindre
modifierade ursprungliga stamfader kunna vi inse, hvarföre gamla
och utdöda former så ofta likna embryoner af nu lefvande arter i
samma klass. Agassiz tror att detta är en allmän naturlag, och jag
hoppas få se den hädanefter bevisas vara sann i de flesta fall. Den
kan likväl bevisas vara sann blott i de fall i hvilka det gamla stadiet
icke blifvit fullkomligt utrotadt genom att successiva variationer
inträffat i en mycket tidig period af utvecklingen, eller genom att
sådana variationer blifvit ärfda i en tidigare period än den i hvilken
de först uppträdde. Vi måste också ihågkomma, att lagen kan vara
sann och dock omöjlig att bevisa under en lång tid eller för alltid på
den grund att den geologiska urkunden icke sträcker sig tillräckligt
långt tillbaka i tiden. Lagen skall icke gälla i de fall i hvilka en gammal
form i sitt larvstadium lämpades för något specielt lefnadssätt,
och lemnade samma larvstadium i arf åt en hel grupp afkomlingar;
ty dessa skulle icke i sitt larvtillstånd likna någon gammal form i
dess utbildade tillstånd.
De väsentligaste fakta i embryologien, hvilka icke äro andra underlägsna
i betydelse, förklaras således såsom mig synes enligt grundsatsen
att modifikationer hos mängden af afkomlingar från samma
stamfar uppträdt i en icke tidig lifsperiod och gått i arf i motsvarande
ålder. Embryologien vinner i intresse, om vi betrakta embryot såsom