OM ARTERNAS UPPKOMST

Fruktsamhet vid varieteters kroasering och hos deras mestiser.
Man kan framhålla såsom ett öfverväldigande argument, att det
måste vara någon väsentlig skilnad emellan arter och varieteter, då
de senare, huru mycket de än skilja sig från hvarandra i yttre utseende,
kroaseras med fullkomlig lätthet och lemna fullt fruktsamma
afkomlingar. Med få undantag, som straxt skola anföras, är detta
regel. Men ämnet är fullt af svårigheter, ty så snart två naturliga former,
som hittills ansetts som varieteter, befinnas vara i någon mån
ofruktsamma vid kroasering, upptagas de med ens af de flesta naturforskare
såsom arter. Den blåa och den röda arfven (Anagallis), hvilka
de flesta botanister betrakta såsom varieteter, äro enligt Gärtner
icke fullkomligt fruktsamma vid kroasering och på den grund upptager
han dem såsom bestämda arter. Om vi på detta sätt röra
oss i cirkel, måste vi helt säkert medgifva alla naturliga varieteters
fruktsamhet.
Om vi nu vända oss till de varieteter som uppkommit eller antagas
hafva uppkommit under domesticering, se vi oss ännu invecklade
i tvifvel. Ty om det till exempel står fast, att den tyska spetsen (Canis
familiaris pomeranus) lättare kroaseras med räfven än andra hundar,
eller att vissa Sydamerikanska infödda hushundar ogerna para
sig med europeiska hundar, torde den förklaringen ligga närmast
till hands, och sannolikt är den riktig, att dessa hundar härstamma
från ursprungligen skilda arter. Den fullkomliga fruktsamheten
hos så många domesticerade varieteter, som till utseende äro vidt
skilda från hvarandra, till exempel dufvor, eller kål, är ickedestomindre
ett märkvärdigt förhållande, isynnerhet om vi besinna, huru
många arter finnas, hvilka vid kroasering äro ytterst ofruktsamma,
ehuru de synnerligen likna hvarandra. Flera betraktelser göra likväl
fruktsamheten hos domesticerade varieteter mindre besynnerlig. I
första rummet böra vi observera, att graden af yttre olikhet emellan
två arter icke är något säkert tecken till inbördes ofruktsamhet,
så att likartade skiljaktigheter emellan varieteter icke heller bevisa
något; det är nästan säkert, att hos arterna orsaken ligger uteslu-