OM ARTERNAS UPPKOMST

förträffligt i de af Owen lemnade teckningarna öfver benen i hästens
och noshörningens underben.
Det är ett vigtigt faktum att rudimentära organer, såsom tänderna
i öfverkäken hos hvalar och idislare, ofta kunna upptäckas hos
embryot men sedermera helt och hållet försvinna. Det är också såsom
jag tror en allmän regel, att en rudimentär del är af större omfång
i förhållande till andra delar hos embryot än hos den fullväxta, så
att organet i denna tidiga ålder är mindre rudimentärt eller till och
med alldeles icke kan sägas vara rudimentärt. Rudimentära organer
hos den fullväxta sägas derföre ofta hafva bibehållit sin embryonala
karakter.
Jag har nu anfört det väsentligaste rörande de rudimentära organerna.
Då man reflekterar öfver dem, måste hvar och en känna sig
förvånad, ty samma slutledningsförmåga, som säger oss att de flesta
delar och organer äro fullständigt utbildade för vissa ändamål, säger
oss med samma säkerhet att dessa rudimentära och förkrympta organer
äro ofullständiga och gagnlösa. I naturhistoriska arbeten sägas
i allmänhet rudimentära organer hafva blifvit skapade ”för symmetrien”
eller för att ”fullända naturens schema.” Men detta är icke
någon förklaring, blott en upprepning af sjelfva saken. Ej heller är
den öfverensstämmande med sig sjelf; Boa constrictor har till exempel
rudiment af bakre extremiteter och ett bäcken, och om man
kan säga att dessa bibehållits för att ”fullständiga naturens schema”,
hvarföre, frågar professor Weismann, hafva de icke bibehållits hos
andra ormar, hvilka ega icke ens ett spår af dessa ben? Hvad skulle
man tänka om en astronom, som påstod att månarna gå i elliptiska
banor omkring sina planeter ”för symmetri”, emedan planeterna
röra sig så omkring solen? En utmärkt fysiolog förklarar närvaron
af rudimentära organer genom att antaga att de tjena till att afsöndra
öfverflödiga eller för organisationen skadliga ämnen; men kunna
vi antaga, att den lilla papillen, som ofta representerar pistillen hos
hanblommor och blott består af cellväfnad kan verka på sådant sätt?
Kunna vi antaga att rudimentära tänder, som sedermera absorberas,
äro nyttiga för det tillväxande kalffostret genom att aflägsna så dyrbara
ämnen som fosforsyrad kalk? Då ett menniskofinger amputer-